Aftonbladet – 1 februari 1834, sida 4

KALEIDOSKEOR Yfs ej af fädriens ära, en hvar har dock blott sin ). Högvälborne tok som bröstar Dig af dina anors hop! Som ditt eget intet tröstar Medelst deras stora rop! Säg mig — i ditt stamträds skugga — Blir ej hvilan alltför lång? Skäms du ej att ständigt tugga Om, hvad fadren gjort en gäng? Kan väl orgeltramparn skryta Öfver orgelnistens spel? I orkanen, som hörs ryta, Har väl myggans surrning del? Åsnan, ikladd lejonhuden, Har hon ock natur förbytt? Gagnar femuårabruden All den fägring som har flytt? Gå, din narr! ur ugnhet kammar! Våga djerft att snufva fål Ty ibland din jagtparks stammar Väntar dig en lära då. Se omkring dig! och jag menar Att du märka skall det här: Gandla träd ha torra grenar. Se på detta! Tänk och lär. Dig det rykte båtar föga, Som har tillhört farfars far. I hans storverk, än så höga, Ej den minsta del du har. Nej, 1 arf till ättlings-sonen Går ej äran likt ett hus. Tro ej dig — att liksom månen — Lysa med ett lånadt ljus. När i häfderna du skådar Fädrens ära på hvart blad; Yfs då ej! Jag dig bebådar: Du får ingen enda rad. Slika bragder dig ej prisa, Som med flugsmällan man gör, Andra har du ej att visa; Ergo dör du, när du — dör. Och när du ditt högmod gläder Med att i din vapensal, Väggbeprydd med gyllenläder, Se på anporträtters tal: Hör du ej? hvar bild der skiner Säger dig med harmfull min: ?Du ibland din slägts ruiner Står — en lefvande ruin. Nej, bland dina fäders grifter Magra lagrar för dig gro. Vapnets prunkande inskrifter Om båd hjeltemod och tro, Säga endast hvad som warit, Ingalunda hvad som är. Skrif derunder: allt har farit , Detta sanningen begär. ) Ofvanstående motto lemnades såsom ämne för en chriaskrifning på Carlberg, hvarvid en af kadetterne deröfver författade desse verser,