Regeringen har öfverlemtiät säken till den komitE vi redan förut omnämt, som redan innan sista riksdagen var nedsatt till öfverseende af alla författningar rörande rustningsoch roteringsskyldigketerna, och hvars arbeten R. St. äfven i en särskilt skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöllo måtte fortsättas och befordras till snart slut. Men vi befara, att af denna komit ingenting sedan blifvit vidgjordt, eller rättare, att dess arbete afstannat med framl. presidenten af Tibells död. Om hästs anskaffande i stället för karl af extra roteringen. Då R. St. å hela nationens vägnar åtogo sig en allmän beväringspligt, och ålade de ej ordinarie roterade hemmanen extra-rotering, blef ett vilkor för den förra personella skyldigheten, att det senare förmögenhets-åliggandet skulle först vara fullgjordt: Beväringen skule ej kunna till krigstjenst uppbådas, förrän ständiga armden och extra roteringen utgått. Detta vilkor syntes både billigt och omtänksamt; ty Beväringen kunde ej utan enskilta uppoffringar och allmän saknad ryckas från sina näringar; och då med vår ej obetydliga stående krigshär åtminstone de anfallskrig borde kunna utföras, hvari Regeringen, i sammanhang med andra makters politik, kunde inblandas, och hvilka svårligen kunde blifva af verkligt nationelt intvesse, hade man det hoppet, att hevaringspligten endast skulle påkallas vid sådana tillfallen, då ett försvarskrig underordnade alla privat-intressen det allmännas. Men Reg. tyckes ej ännu hafva beslutat sig, att låta uträkva, huru mycket dyrare alla dessa i freden underhållna natura-prestationer blifva emot ett omtänksamt anskaffande af behofven vid en verklig faras annalkande. Man låter derföre folket skatta i 30 år mer än som behöfves, för att föra krig det S1:sta, eller med avdra ord, tillgångarna uppätas i 50 är af mera folk och hästar, än som det 51:sta kunna an vändas att försvara landet. Man hade i det ifrågavarande fallet den ideen, att behofvet af hästar för armeen lättare anskaffades af de enskilte extra vrotehållare, än genom ivköp för statens räkning; och man ansåg sig ej då hindrad af ett i lag grundadt vilkor, ifrån att befria en viss klass medborgare från sin skyldighet att anskaffa krigsmän, emot framlemnandet af en häst... Deuna befrielse gör likväl en eliev två klassers uppbådande utaf beväringen, äfven vid den minsta skymt af krigstillstånd, till en nödvändig följd. Regeringen föreslog R. St. fruktlöst denna åtgärd år 1823. Men 19829 var man lyckligare i valet af utskottsledamöter; och emot Bonde-Ständets protest, hvars söner det en gång hufvud sakligen galler, beslutade 3:ne stånd detta slags kontrakts-biott. Regeringen, hvilken i kungörelsen härom synes hafva ådagalagt ett oriktigt omdöme i denna angelägenhet, då deri yttras: att åtgärden är till Bonde-ståndets eget bästa, har anbefallt kontrakters uppgörande med Extra-rotehållare om levererandet af hästar i stället för manskap vid tillfälle af krig; och i ätskillige orter äro de redan afsiutade. Om valet af kavalleri-hästar. MHästafvelns förbättring har utgjort ett föremål för både enskildt och allmänt strafvande i senare tider, BR. St. ansågo, att om vid Kavaileri -Regementerne Remonter töreträdesvis antagas af landets egen häst-afvel, skulle sådant vara en stor uppmuntran till en sådan förbattriug; och då detta ej medlörde något mopopol eller uteslutande af andra racers begagnande, bvaribland, som man vet, dock äfven vissa Danska, svaga och svårt klimatiserade racer täfla för sitt goda pris, på våra hästmarknader, tycktes denna begäran icke vara obillig mot Rusthållaren eller skadlig i afseende å Kavalleriets tjenstbarbet. R. Ständer bifogade en begäran: att föl, vid 4 års ålder, skulle få insättas i nummer, atven om de voro, undermålige såvida de kunde pårikräknas blifva målfyllige? Denna senare begaran, om än vi ej kunna anse den på något sätt vådlig för rytteriets egentliga brukbarhet, var underordpad den förra och kunde skiljas derifrån, Regeringen har gjort detta, och bifallit den förra, men afslagit den senare. I dag på förmiddagen har Ridd. och Adeln hållit Bänkmansval. Resultatet lemnar full visshet om khacstaffouhatoen af Ttskottens blifvande tillsättning,