Ibland rättegångarne i vårt kära fädernesland, der nöjet att processa kostar så litet, förekomma stundom mål, så helt och hållet utan skäl dragne under domstols pröfning, att man måste förundra sig öfver möjligheten att de blifvit instämde. Följande må anföras såsom exempel: En dag i förra veckan förekommo, vid en af Stadens KämnersRätter, en bokbindare och en skomakare, af hvilka den förre hade instämt der senare för en räkning å förfärdigadt arbete. Skomakaren kunde icke bestrida räkningens riktighet, men invände, att något visst prisYpå arbetet ej varit betin gadt, utan hade, i stället för betalning, å skomakarens sida blifvit utlofvadt, att försko ett par stöflor åt bokbindaren. Detta medgafs af den senare, med tillägg likväl, att skomakaren begått det hos denna handtverksklass eljest sällsyota felet, att ännu ej hafva uppfyllt sitt löfte. Skomakaren sade nu, att stöflorne voro färdiga och skulle innan kort aflemnas, hvarmed bokbindaren fann sig nöjd; och parterne åtskildes, efter erhållne förmaningar af Rätten, att, för undvikande af ytterligare missförstånd, framdeles uppgöra sina liqvider med kontant, i stället for varubyte. är En kriminal-process förehades ett par dagar senare, vid en annan KämnersRätt, emellan en hyrkusk och en hofslagaregesäll. Hyrkusken hade instämt gesällen med påstående, att han måtte till ansvar och böter fällas, för det han om klaganden -utspridt den äreröriga beskyllningen, att denne skulle, uti portgången till ett hus här i staden, i Vredesmod stjelpt omkull en vagnskorg. Hofslagaregesällen, en yngling af ganska städadt utseende, ville ej förneka, att han fällt ett sådant yttrande om hyrkusken, helst han med egna ögon sett huru denne attackerat och besegrat sin fiende, vagnskorgen, oaktadt han i brist af vittnen ej kunde bevisa sin utsago. Men då icke någon lefvande