Aftonbladet – 21 januari 1834, sida 2

på Långholmen vinna tillfälle att ytterligare utbilda sig sjelf och andra. KONGL. TEATERNS NYA ORGANISATION. Vi hade, vid sammandraget af det nya reglementet för Kongl. teatern, helt kort tillagt, att vi ansågo det för dödfödt och således öfverflödigt, att ingå i någon analys deraf. Reglementets författare har emellertid icke åtnöjts dermed, utan genom en artikel i Minervas sista nummer satt oss i nödvändighet, att redovisa för motiverna till detta summariska omdöme. I det hela har han dermed gjort oss en tjenst, då han förskaffat oss en anledning att företaga en närmare undersökning i ämnet, hvilken, som vi hoppas, skall rättvisa hvad vi yttrat. Vi skola icke upptaga tiden med ett refererande af författarens i Minerva yttranden, ty vårt svar derpå ligger i sjelfva granskningen af dokumenterna. Vi kunna ej återhålla ena anmärkning öfver proceduren vid hela denna sak. Konungen finner för godt att vidtaga en förändrin vid en anstalt, om hvilken man förut alltid fått höra, att den är Konungen allena tillhörig. Hvarföre har då det nya reglementet blifvit utfärdadt genom en af statsexpeditionerna? Hvad hade denna dermed att skaffa? Teatern angår ju icke staten; denna ansvarar ej för dess skulder och förbindelser, den har ingen nytta af dess möjliga vinst, teaterns tjenstemän äro ej statens, och sjelfva dess högsta styresman tillsättes genom Hofexpeditionen. Om således Hr Skogman icke skall anses såsom provisoriskt föredragande för Hofärenderna, hörde hans namn aldeles icke till denna handling; ty om Kgl. Maj:t vill ha teatern förvandlad från hans enskilta till statens, måste detta väl genom en proposition föreslås ständerna. För närvarande heter det Kongl. Maj:ts Hofkapel och Kongl. Maj:ts spektakler, dess tjenstemän äro i kalendern upptagna bland Konungens hof, och regeringsformen bjuder ju, att Konungens hof står under dess enskilta styrelse, hvaremot till Hr Stats-Sekreterarens befattning endast höra de mål, som angå Drätzelverket, inoch utrikes handeln och slöjderna. Om äfven teatern blir statens, skulle således dithörande ärender lyda, icke under finans-, utan under kammarexpeditionen, men för närvarande under ingendera. I afseende på det! utfärdade Kongl. brefvet och grunderna nödgas vi anmärka, såsom en oriktighet, den försäkran, att teaterns nuvarande financiella belägenhet härflutit i synnerhet från den uppstegrade aktörslönestaten. Detta påstående synes ej röja någon närmare bekantskap med teaterns affärer. Orsaken till detta obestånd ligger icke i aktörsstatens aflöning. Denna torde möjligtvis för en och annan vara något för hög, men så är den deremot för många andra ytterst låg, och skulle svårligen kunna betydligt nedsättas. Det är för öfrigt denna aktörsstat, som inbringar teatern inkorast; och billigheten tyckes då fordra, att hon, i fråga om besparingar, sättes i sista, ej i första rummet, helst hon, relativt till sin nytta, i sjelfva verket är sämst lottad. Om man för ett ögonblick antar att hon, jemte kören , ställdes ensam, utom de öfriga korpserna, som figurera på aflöningslistan , så skulle hon på egen hand berga sig förträffligt, hvaremot ett omvändt förhållande skulle blifva ganska brydsamt för de öfriga. Orsaken till den financiella förlägenheten ligger deremot i de orimliga material-kostnaderna, dem en klok enskilt teater-entreprenör troligen skulle kunna åstadkomma, lika goda för ungefärligen halfva beloppet, samt en mängd konsiderationer för befattningar, hvilka småningom öfvergått till pensioner, och hvarigenom en öfverflödig personal tillskapats, som aldrig ägde rum, om teatern ej vore en kunglig utan enskilt anstalt. Vi hänvisa i detta afseende till den enkla siffran. Denna säger oss, att aflöningar och arfvaden af alla slag, som år 1824 utgjorde 113,000 Rdr och 1928 ännu ej stigit högre, år 1933 växt till 133,000, hvilket är en förhöjning af ungefär 20 procent, samt att material-kostnaderna, som 1824 voro 37,000 Rdr och 1828 nedgått till 35,000, år 1833 deremot stigit till 53,000 Rdr, således med 50 procent. Fullföljom kalkylen , så erhålla vi följande resultat: Fem år härefter skulle aflöningsstaten, om den växte i samma proportion , vara 160,000 Rdr, 10 år derefter 190,000 Rdr, samt material-kostnaden efter 5 år 80,000, efter 10 år 120,000 0. S. V. Ånmärkom nu, att aflöningsstaten icke beror af Direktionen att ovilkorligt bestämma , emedan hon stundom nödgas gifua Pr ann härvlio amnmett hvad dan PG KAN huan