Aftonbladet – 21 januari 1834, sida 1

UTRIEES. FRANKRIKE. Deputerade kamarens debatt om tacksägelse adressen var, såsom vi förut nämt, ganska liflig. En mängd talare yttrade sig deröfver. Bland dem, som gjorde det utförligast och äfven ådrogo sig den största uppmärksamheten, var Hr Garnier Pagös. Sedan denne anmärkt, att adressen i flera fall skilde sig ifrån sina föregångare, tillade har, att han likväl ej kunde gilla den, och för att antyda sina motiver dertill, företog han en granskning af styrelsens förhållande i den inre administrationen. Sedan herrar Dupont de IEure och Lafitte lemnat ministeren, valdes, sade talaren, män, skickliga att realisera den ide, som vållat deras val, och de hafva ej förfelat sitt uppdrag. Moan sysselsatte sig först med hufvudstaden, emedan den var medelpunkten för de polititiska skakningarna, och de opinioner, som der bildas, snart sprida sig öfver hela Frankrike. Den då varande general-prokuratorn, som tillhört Julirevolutionen, lemnade sin befattning, emedan det system, man nu ärnade följa, icke öfverensstämde med han åsigter. Konungens prokurator, vår kollega, Hr Comte, afsattes , ärhedan han ej kunde förmå sig att tjena de våldsamma förföljelserna. Man försökte och kasseradz 6 eller 7 polispreferter, innän man kunde finna en, som samtyckte att bli det lydiga verktyget för maktens brottsliga afsigter. Det ges ingen medelväg emellan rättvisan för alla eller våldet åtminstone för några. Jag tadlar icke makten, för det hon valde: våldets hon kunde enligt sin natur ej göra annorlunda. Men låtom oss se, huru hon fullföljt detta våldsystem; låtom oss se, om det icke endast varit derföre, att sådant ej berodde af henne, som hon icke försökte erhålla det som strider mot våra seder: våldet, och genom våldet förskväckelsen. Jag tror och