1 ning af förf:s yttrande om det ädla ändamålet att bestraffa tidens laster och dårskaper med: satiren, att vi önska honom hjertligen lycka till detta nyttiga värf, men tro att han bittills icke visat nog förmåga, på sin höjd anlag, dertill; ty det är icke genom berättelsen om en högst vanlig och lumpen kärleksintrig, som detta mål vinnes, utan genoiww bestraffningen och förlöjligandet af sådane konventionella missbruk i umgängeslifvet, som gynna och befordra dårskaper och laster, men hvilka han alltför litet vidrört. Repliken lyder som följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af Aftonbladets omdöme om en skrift, Pennritningar ur Stockholms wverlden, hvari undertecknad är medarbetare, får jag anhålla om en plats för följande anmärkningar: När man sätter sig till doms, bör man veta hvad man bedömmer. Man bör, då man bedömmer en bok, hafva läst sjelfva boken och icke blott en annons om densamma. Om man det gör, kan: en författare hafva litet mera utsigt att få behålla sitt ärliga namn. Då skulle undertecknad, som i den lilla boken både på omslaget, titelbladet och under förordet utsatt sitt fulla namn, sluppit att, efter en förlagsannons, läsa det förvandladt. Jag bär nemligen namnet Joachim Ritsius, i stället för Ritsing. Kanske hade det också, ifall ifrågavarande bok blifvit läst af sin domare, befunnits, att undertecknads små berättelser hafva en ädlare syftning och en mera moralisk anda, än den som röjer sig i sjelfva Aftonbladets kaleidoskopartikel, hvars insinuationer om en författares afsigt äro lika förmätna, som dess faktiska uppgifter ) falska. Aftonbladet säger att både skriften och Författaren tillhöra den litteraturgren och stå på den punkten af den ästetiska skalan, söm de fordom beryktade Nybergska skrifterna: Uggleviksbalen m. m.? Min vän Patrik P. må sjelf framdeles försvara sin andel, i denna oss öfvergångna dom, ehuru jag kanske just har hans skämt med Aftonbladet att tacka för denna tidnings ömtålighet, men jag får för min enskilta del anmärka, att den punkt på Aftonbladets astetiska skala, hvarpå jag står, måtte vara temligen omfattande, emedan den ställer den Nybergske Författaren tillsammans med Grefve Benzel-Sternau, i hvars Proteus det med så stora astetiska kunskaper försedda Aftonbladet täckes påminna sig att det läst N:o 2 af berättelserna, och med Eugene Sue ur hvars Tablettes de flesta dragen i N:o 1 och 53 äro lånade ehuru lokaliserade. För öfrigt vore det besynnerligt, om mean kunde finna något anstötligt deri, att en författare, som nitälskar för sdernas helgd, icke skonar den fagra yta hvarunder Stockholms-verldens sedeförderf vill dölja sina laster och brott. Jag har tecknat några drag, i hvilka jag måhända träffat sanningen, men jag trotsar hela skaran af min samtids dårar att uppvisa i mitt arbete en enda rad, som är riktad mot någons personlighet, eller ett uttryck som sårar seder och anständighet.. Aftonbladet säger, att jag gerna ville, ättsmin skrift skulle anses förvett paskill, utan att. den: egentligen är det. En sådan insinuation om . afsigten är oväntad och otillbörlig. -Min skrift är icke. ett paskill. Den är en ointresserad sedemålning, lika ädel till sin syftning, som någonsin Horatii och Persii satirer, eller Svifts joch Sternes skrifter, hvilkas skarpa färger visserligen med: oändthigt mera. snille, än min nyhegynnareförmåga, men med så mycket mindre skäl utpekade dårskapen och tlasterna, som deras samtid var mindre djupt sjunken än min. Att Aftonbladet vill stämpla mitt arbete såsom paskill, skulle det kunna komma deraf, att det vill anses förakta de emot Aftonbladet sjelf riktade infall? Men jag vågar tills vidare påstå, på min medarbetares vägnar, att tidningsväsendet 1 Stockholm ingalunda är så heligt och fullkoroligt, att det icke tål vid anmärkningar och till och med får hålla till godo med satirens löje, hvars behörighet för öfrigt allmänheten må bedömma. Slutligen får jag förklara, att endast det oädla bemödandet att rycka ned mina små berättelser i smutsen, genom det gyckel med omdömen, som Aftonbladet tillåter sig, har förmått mig till detta försvar för min afsigt hvilken hör under en högre domstol, än en tidnings. i Stockholm den 11 Januari 1934: j Joachim Ritsius. 4) Aftonbladet nämner några annonser i Dagbladet, Tr So re PP 1 vp en 1 . mm As 1 , 4