Aftonbladet – 20 januari 1834, sida 1

vade redan fogat anstalter, hvarigepom denna dag skulle bli dem dyr. De första ryttare, som visade sig framför våra linier, blefvo tillbakakastade på dem som följde dem, under det artilleriet genom kartescheld afhböll de större massorna; emellertid erhöllo de från alla sidor förstärkningar, och snart voro alla de stora fyrkanterna kringrända af deras kavalleri, som visade en käek beslutsamhet. Nu uppstod en liflig gevärseld emellan Araberne och vårt infanteri, hvilket sistnämda kämpade med mycken fördel. Denna strid fortfor med stor hårdnackenhet ända till klockan 10, då fienden aflägsnade sig utom kanon-skotthåll, och tycktes invänta flera stammar, hvilka äfven sedermera anlände. Jag begagnade denna hvilotid, för att bland trupparne utdela en ration bränvin. Ända till middagen gjorde fienden inga anfalls-demonstrationer, och jag gaf då order till återtåget, för att hinna fram till Msullen, der jag ville låta divisionen bivuakera. Men knappt hade vår rörelse tagit sin början, förrän fienden åter med djerfhet framryckte; men vår långsamma marsch, och de täta halter jag gjorde, för att med större fördel kunna strida mot honom och lemna vårt artilleri bättre tillfälle att skjuta, bragte honom så ur fattningen, att hans anfall blefvo mindre lifliga, sedan han lidit en ofantlig förlust af folk och hästar. Likväl följde en betydlig mängd af hans flankörer vårt arriergarde, som de först mot nattens inbrott öfvergåfvo, sedan de försökt ännu ett anfall, men som kraftigt tillbakavisades af våra hästjägare. Sedan fienden nu mera helt och hållet försvunnit, fortsatte vi vår marsch till Msullen, der vi först inträffade då det var fullt mörker. Jag afstod nu från min första plan, att låta divisionen här göra halt, emedan jag fruktade, att nattens kyla skulle, efter en dag, hvars värma var jemförlig med den vackraste Junidags i Frankrike, bli skadlig för trupopens helsa. Jag förde korpsen således ända till Brun, dit vi anlände kl. 10 om aftonen, efter 30 timmars marsch, hvaraf vi tillbragt 10 stridande, utan att qvarlemna en erda man. Under denna strid utvecklade sig den Fransyska tapperheten, med en glans, värdig vår äras skönaste tider. Vi ledo blott en: obetydlig förlust. En man har stupat och 25 blifvit sårade, äfvensom vi förlorat några hästar. Men om Fransmännen här äro i strid med Araberne, befinna de sig deremot i trakten kring Bona i ganska godt förstånd med dem, och en rapport från general dUzer omtalar flera handlingar af mensklighet, som de utöfvat mot Europeerne. Äfven börja de att mer och mer antaga ett åkerbrukande lif, och Araben. och Fransosen odla jorden på somliga ställen nästan vid hvarandras sida.