Aftonbladet – 18 januari 1834, sida 2

SLAM IA UHCLSP ORUNUC Klalvd, GIVE SUIR all UaD annat kunde än erkänna och värdera det nya bevis på förtroende som RB. St. härigenom lemnat; m. m. Men ingen borde härvid fästa någon tvifvel ang. sanktionen, om haa än ej återfann i R. Stirs verba formalia, hvad H. M. här yttrat; ty Ständerna hade visserligen öfverlemnat till K. Maj:t att på Bankofullmäktiges underd. hemställan bestämma tiden, då utvexlingen skulle taga sin börjans3 men omständigheternes kraf satte de cj i fråga. De föreställde sig säkerligen att, som 193: var det år, då Bankostyrelsen sednast borde hemställa om tidens bestämmande, skulle 1832 blifva det år då vexling började. Om detta skedde vid årets början eller slut, eller möjligen i början af år 1833, det var mindre vigtigt; ty lagen blef i alla fall då en verklighet, och ej ett otfentligt gyckelverk. Ödet, som någre tro — och vi önske äfven tro det — eller som andra tro: egennyttan, vinningslystnaden; eller, som måhända är det rättaste: handelskonjunkturen och 1830 års politiska tilldragelser vållade emellertid, att kursen höll sig hög och till och med emot hösten gick upp till 139 sk. pr Rdr Hamb. B:co. Bankofullmäktige borde ej under sådana förhållanden genom börsen söka företrädesvis vinna ändamålet, utan hellre afvakta utgången af Riksgäldsfullmäktiges åtgärder, hvilka samma år gjorde försök att erhålla anbud på leverans af det utländska silfverlån, stort 2 millioner i gammal specie, som Ständerna beslutat att upptaga till lånebiträden åt fastighetsägare. Detta lån skulle, enligt R. St:s föreskrift, insättas i Banken mot sedlar, och hade således kunnat bidraga betydligt till proportionens närmande emot 5: 5. R. St. Revisorer för Statsbanken och Riksgäldsverken sammankommo emellertid, d. 15 Sept. 1830. Olyckligt nog (ehuru vi alltid förblifva i den tanka, att rättigheten bör Revisorer tillhöra, att efterse det närvarande tillståndet af sakerna i de verk de skola granska) hade man ej hindrat dem i Banken, som det visligen hade skett i Statskontoret, att — man förlåte oss denna hurleska term, lägga sig uti, hvad på de 2 sista åren passerat; ty, då hade troligen hela våndan redan varit öfver. fLvertom, hade man gifvit dem det uppdrag : att i vigtigare mål och händelser hvaröfver Bankens fullmaktige sig hos Revisorerne förfråga kunde gå dem med råd och underrättelser tillhanda; dock alltid på ett sält som är jemnlikt med de i författningarne stadgade grunder; och nenna strof, missförstådd af Revisorerne, blef en oskyldig anledning till en ambitions-strid mellan vissa ledamöter. Bankofullmäktige, som i deras berättelse till Revisorerne ganska riktigt endast anmält, att kursens höjd hindrat silfverköpen, agde blad sig en minoritet emot realisationen och som ansåg sig såsom andras fullmäktige, kunna låta egen opinion gå framför principalers bestämda föreskrifter... Då Revisorerna sam maänträdt, fann man snart attiäfven en sådan opinior rådde bland deras pluralitet; och vi lemna osagdt om en yttre kraft satte saken i rörelse, eller ej; nog af, minoriteten bland fullmäktige hegagnade sig af tillfället, att få åt själafrändskapen öfverlemna något förtroende af sina bekymmer. Huru svårt var det ej då för majoriteten, att genom motstånd förhindra vexlingen af ömsesidiga ack! och O! — Man beslöt eller rättare, man hindrade ej en skrifvelse -som, efter bestämda ordalydelsen, blott föranleddes deraf, att fullmäktige ansågo sig icke böra dröja, att öfver en så beskaffad vigtig angelägenhet meddela Hrr Revisorer sina åsigter. Fullmäktige begärde icke några råd, ännu mindre någre föreskvifter3; de gåfvo ingen anledhing att kunna anse R. St:s gifna föreskrifter otydliga, ännu mindre overkställbara. Hela -skrifvelsen var på det hela blott ett oskyldigt sqvallrande utur skolan, om en utväg till silfverköp: mot: godt pris, som mimoriteten anade: möjligtvis kunde biträdås af majoriteten och som den således ville tillstänga.. Hvarföre skulle man: ock neka den det nöjet? .Revisorerne togo liklikväl saken. upp med: en sann esprit de corps. De sågo viljans onda andeiR. St. Bank; och denna måste drifvas ut genom fönsterblyet. -De hade, ej endast rättighet, utam pligt, så läste -de sin. instruktion, att förordna, det ej något sker (ty skett hade det ej) på annät..sätt och i annan ordning, än R. St. anbefallt. Ständerna hade icke i tydliga ord sagt, att fullmäktige ägde köpa silfver . på det sätt, att sedlarne gåfvos ut först och silfret inlemnades sedan. Med det af R. St. nyttjade or. det silfveruppköp, tyckes Revisorernes. pluralitet oafhielvplisen hafva förstått, att silfret skalle