För någon tid sedan kallades inför magistraten i er liten Engelsk staden qvinna vid namn Carmon, anklagad att hafva stulit böcker och en skata. Böckerna höra ej just till saken, men skatan spelar en nog besynnerlig roll i denna rättegång. Man kan anse den stulna skatan som en anförvandt till Den tjufaktiga skatan. Anklagaren är en vid namn Birch från Brixtonhill. Domaren, Mr Chamber, frågade åklagaren, hvarpå han kunde igenkänna sin fogel, och huru han kunde bevisa att skatan tillhörde honom. Birch: Det fattas henne en klo på ena foten, som hon förlorat denna vinter af den starka kölden. Domaren. Kan ni ta på er ed, att det är detenda teekeo, på hvilket ni kan känna igen henne? Birch? Djuret svarar på namnet Jack. Hon hvisslar: God save the king och le roi des iles des Cannibals. Hon talar för öfrigt ganska bra och svarar på åtskilliga frågor. Domaren. Då denna fogel är så klok, så kan hon måhända sjelf säga oss hvem hon tillhörer. Birch: Nej! Tro henne inte om så mycket förstånd. Jag kan dessutom tydligen bevisa, att det är min skata. Stackars Jack, hela Brixton känner henne, och alla mina grannar sörjde henne, då man stal henne ffrån mig. Domaren. Låt föra in den stulna skatan. — s Då den var införd och ställd på skranket midt emot domarens bord, började hon att noga betrakta honom; och frågade honom ganska begripligt och med klar ton: Hvem är du, galgfogel? och strax derpå: Hvad är klockan? Sedan Birch gifvit melodien, började hon att hvissla God save the king, med gäll ton, så att det dallrade i öronen på alla åhörarne, och trakterade församlingen sedan med roi des Cannibales. Detta var nog. Jack blef öfverlemnad till sin herre, som skattade sig lycklig att återfå sin fogel vid lif, talande och hvisslande. na ar TENN