Aftonbladet – 16 januari 1834, sida 3

mZpmmmMmm—mnnnninnpmmrhmrmpm mm—mnmnmnmynmaonmnnmwmnonnhhmnnisisdsssrsr enn Följande korta berättelse om en vid KämnersRätterna i hufvudstaden nyligen hållen ransakning om begången stöld, lemnar ett af de många förhanden varande bevisen på den öfverflödiga omgång i ärenders behandling, som våra institutioner förorsaka: I Augusti månad sistlidet år, arresterades här i staden Bemullsväfvarelärlingen Carl Jacob Moselius, tilltalad för tjufnad. Efter anstäldt förhör inför Öfverståtbållare-Embetet för Polisarender, remitt rades målet till Södra Förstadens Kämners-Rätt, inom hvars domsområde Moselius tillgripit åtskillige klädespersedlar. Dessutom var Moselius angifven att hafva stulit trenne fickur, ett i staden och två på Norrmalm, hvarföre äfven södra KämnersRätten, efter förehafd vansakning derstädes, förvisade målets vidare handläggning till en början till Stadens KämnersRätt. Här upptäcktes det, att Moselius, utom det tillgrepp, hvarom undersökning vid den förstvämde domstolen förevarit, ytterligare begått en dittills förtegad tjufnad på Södermalm, och målet måste följaktligen å nyo öfverlemnas till södra KaämnersRätten. Derifrån afsändes sedermera handlingarna till Norra Förstadens Östra KämnersRätt, för undersökning angående de begge uren. Men nu befinnes blott det ena uret vara stulet på Norr, och det andra deremot på Söder, oaktadt, genom något missförstånd, Polisprotokollet kommit att innehålla, det begge uren tillgripits på Norr. För tredje gårgen måste Moselius alltså inställas hos Södra Käms nersRätten, och nu först på nyåret har slutligt utslag 1 målet kunnat meddelas. Domstolarne hafva likväl, att dömma efter vidden af protokollerne, handlagt detta mål med möjligaste skyndsamhet. Det är endast den olämpliga — fyrdelvingen af rättvisan i Stockholm, som förtjenar att anmärkas. Derigerom inträffar som oftast i hufvudstaden, hvad sällan på någon annan ort i riket, der jurisdiktionerna äro mera åtskilde från hvarandra, torde äga rum, att tilltalade personer mäste länge försmäkta i osunda fängelser, och släpas ifrån den ena KämnersRätten till den andra, innan de kunna få undergå den bestraffning, hvartill de må hafva gjort sig skyldige. Det vore önskligt om någon förenkling i denna del af lagskipningen kunde åstadkommas, hvilket ej torde vara, i följd af sjelfva sakens beskaffenhet, omöjligt, då Stockholms RådhusRätt kunnat, med bibehållande af gemensam domsrätt öfver stadens territorium, fördelas på flere divisioner.