Aftonbladet – 16 januari 1834, sida 1

STOCKHOLM Den 16 Januari. En korrespondent från Gefle har benäget tillsändt oss nedanstående afskrifter af de underd. besvär, som blifvit till Kongl. Maj:t ingifne öfver Landsh. Embetets i Gefleborgs Län Utslag i frågan om Longbergska Riksdagsmannavalet. I fall, som det allmänt förmodas, Regeringen fäster en serdeles vigt dervid att detta val blir beståndande, måste nyfikenheten naturligtvis blifva dubbelt spänd på Högsta Domstolens åsigter i ett mål, : der icke allenast Konungens Befallningshafvande sjelf: nödgats medgifva att Riksdagsordningens föreskrift blifvit tydligt öfverträdd , utan äfven dessutom tvänne de uppenbaraste fel emot formerna blifvit begångna. . Dessa omständigheter äro så väl utvecklade i besvären, att de säkert med intresse skola låsas in extenso? Stormäktigste Allernådigste Konung. Med den lifligaste önskan att åt detta läns rättvist älskade styrelse oaflåtligen bibehålla ett oinskränkt förtroende till dess oväld, rättvisa och omsorg för bibehållandet åf medborgares lagliga rätt, finner jag mig likväl befogad, att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anföra besvär öfver Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes härstädes bifogade utslag af d. 2 Jan. 1834, hvaruti bemälte Autoritet afslagit de af mig och Bergsmannen And. Andersson i Fagersta anförda besvär öfver, Riksdagsmannavalet för Allmogen i Gestrikland uti Ofvansjö d. 19 December 1833. Utan någon annan ärelystnad än den, att såsom laglydig undersåte, obemärkt framlefva mina dagar uti medborgerliga pligters utöfning, kallades jag af omständigheterna, samt begreppet om mia pligt såsom medborgare och elektor, att öfverklaga resultatet af ett genom grundlagsstridiga former tillvägabragt Riksdagsmannaval. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes äfven åberopade utslag, har icke förmått rubba, utan fnstmer styrka mig uti denna öfvertygelse. Jag är ovilkorligen skyldig. mig sjelf, likasinnade medborgares anspråk och helgden af en besvuren grundlag att i underdånighet underställa det Eders Kongl. Maj:ts högst upplysta ompröfning och rättvisa. Icke menniskofruktan, eller obehaget att såsom enskilt individ uppträda mot mäktigare intressen, kunna verka emot stödet af en bestående grundlag och allmänna opinionens oförvillade domslut. Svenska folkets kärlek till dess store Konung hvilar, och skall alltid orubbligt hvila på ett oinskränkt förtroende till dess rättvisa. s Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har, sedan han medgifvit att den i 11 S. 1 mom. af Riksdagsordningen gifne föreskrift att: samma dag då i kyrkorne Riksdagskallelsen kungöres, skall sockenstämma till nästföljande Söndag för Elektorsval af allmogen utlysas, icke blifvit iakttagen, utr första perioden af dess utslag upptagit såsom skäl för dess domslut, att: Thorsåkers socknemän, hvilkas rätt uti detta mål endast är i fråga, uti deras, i sockenstämman den 29 Dec. sistl. år i målet afgifna förklaring, yttrat sig vara fullkomligt nöjde med hvad både vid Elektorsvalet derstädes och vid Riksdagsmannavalet föregått. Kan ett enskilt, om än med lagliga former mera öfverensstämmande, sockenstämmobeslut tillintetgöra verkan ar en bestående, det allmännas rätt omfattande, af Konung och folk besvuren grundlag? Svaret på denna fråga förekommer mig så lättfattligt för det sunda förnuftet, så öfvertygande för den naturliga rättskänslan, att den genast. besvarar sig: sjelf. Huru har endast Thorsåkersssocknemäns rätt ut detta mål kunnat ifrågasättas, då hela Allmogen