Aftonbladet – 16 januari 1834, sida 1

med dess tillbjelp genomdrifva, Emellertid spärra hofmännen upp ögonen, och bära sig åt, som om de vore rädda och allvarsamma. Prokuratorerne smida anklagelseakter, polisen arresterar, spioner och konspiratörer skymfa hvarandra, och H. M. tänker på huru han skall lyckligt utreda och utveckla hela denna oreda, allt detta jäsande och arbetande, ty nu för tiden finnas egentligen endast två makter i Frankrike: Ludvig Filip och Revolutionen3 allt annat står deremot i en blek skymnings dager. Revolutionen tänkte vid julidagarna på något helt annnat, än på medelklassens befästande. Lafayette ville införa sin Amerikanism; Carrel en kombination emellan Amerikanism och Bounapartism ; Cavaignac ville införa Robespjerrismen: detta var revolutionens anda. I denna hvirfvel blefvo de doktrinvära och den borgerliga oppositionen, till och med Dupinismen, och det nuvarande Tiers parti, endast genom en öfverraskning indragna. Utan att vilja det, gick Lafayette dem till handa; obetänksamt beskyddade Carrel de anklagade ministrarne; dessa voro de första stegen till medelklassens befästande och Orleanska husets upphöjelses; derigenom nedtyngdes Propagandan, och eröfringslystnaden förlamades. Allt detta inser man nu för tiden rätt väl, och derföre är Revolutionen missnöjd. Lafayette knotar, Carrel vredgas, Cavaignac rasar, Jag personifierar här revolutionens tre tendenser under tre bekanta namn, för beqvämlighet skull och endast som en allegori; ty dessa tendenser finnas äfven utom de tre ofvannämde männerna, hvilka likväl starkast uttalat eller synts uttala dem. Så länge Perier lefde, så länge man ansåg doktrinärerna för moraliskt mäktiga krafter, d: v. s. före junidagarna och Hertiginnans af Berry tillfångatagande, angrep revolutionen isynnerhet Hr Perier och Doktrinärerne. Nu äro ministrarna, hvilka de än må vara, för henne fullkomliga bagateller; ty hon har sett Ludvig Filips sol lysa igenom detta ministeriella moln, och ljus och skuggor träda direkte emot hvarandra: Revolutionen, som uppspärrar sitt gap emot Ludvig Filip, och Ludvig Filip som på mångfaldigt sätt ville beherrska denna revolution. Derigenom hafva sakerna blifvit vida mera bestämda, än om vi haft långvariga ministeriella mellanregeringar, eller om vi nödgats genomgå nuanserna , Odilon Barröt och Dupin, ty bakom alla namn och konstitutionella fraser, gömmer sig ändå slutligen Ludvig Filip. Revolutionen vet detta; för henne äro nu ministeriella kabinettsoch kammar-revolutioner endast bisaker: Ludvig Filip åter, som hon numera lärt sig väl förstå, är för henne hufvudsak, och dessutom Ludvig Filips trolofvade, hans Drottning och medregentinna, medelklassen. Just denna, emedan hon af Konungen är försatt i välsignadt tillstånd, väcker revolutionens harm och ovilja. Utom medelklassen förmår hon icke myeket, och Ludvig Filips äktenskap med henne räcker, som hon tycker, alltför länge; hon ville hos denna klass alstra nya önskningar, konstitutionella kapriser3; detta är hennes bemödande, Denna sakernas ställning är ett verkligt krig under masken af ett ecartespel, hvarvid Polis och klubbar äro i harnesk mot hvarandra. Medelklassen är utom klubbarne och ser på; men det sätt, hvarpå man tänker organisera handtverkarne i klubbarna, eller vill leda dem in i föreningar, som fraternisera sig med klubbarna, detta ingifver medelklassen någon oro. Att upphäfva förbindelsen mellan klubbarne ocn handtverkarne å ena sidan, äfvensom mellan klubbarne och de unga studenterna och bodbetjenterna å den andra; detta problem förorsakar polisen och tribunalerna mycket bekymmer. Alltsammans utgör en temligen intrasslad knut, som endast en statskupp vore i stånd att afhugga, efter hvad klubbarne hoppas, emedan de tro sig kunna undgå alla lagformer, förmedelst folkpressen och folkundervisningen, icke undervisningen af menighetens barn, utan af handtverkarnes. Klubbarna hafva äfven sin skola, sina Professorer, som undervisa handtverkaren i politisk. ekonomi, deism, fysik och materialism under alla slags former, en verklig missionsanstalt. En plan. ligger till grund för allt detta, vida bättre beräknad än i den osmakliga Saint Simonismens, som roade sig med ett tomt fantasigyckel och således måste. finna sin graf i Frankrike. Emot dennå plan, som har fanatiska anhängare, kommer polisen till korta. Hvarken Carlismen eller den nybyggda monarkien förmå