Aftonbladet – 14 januari 1834, sida 2

meddelandet af sin sanktion å myntbestämnings-lagen, sjelf gjort Ständerne uppmärksamme på vigten af ifrågavarande ärende; att det af 1530 års Ständer var ett förhastadt beslut att utfärda en myntbestämnings-lag, utan att 1 och med detsamma oryggeligen bestämma dagen till silfver-utvexlingens böra jan; att samma Ständer onekligen lättat realisationen, om de låtit Bankofulimäktige fortsätta Bankens för stärkning, tills erforderligt silfverförråd varit samladt, och då först gått i författning om realisations verkställande; om allt detta torde Hr von H. och artikel-författaren i N:o 290 af Aftonbladet så mycket mindre vara af olika tankar, som den senare till en del temmeligen tydligt yttrat just lika mening. Hvad deremot den farhåga beträffar, Hr v. H. hyser, att en realisation nu, efter myntbestämningsgrunden, skulle föranleda silfrets uttagande ur Banken och dess exporterande till så betydlig del, att rörelse-kapitalet derigenom försvunne eller till hufvudsaklig del minskades: så torde denna farhåga snarare kunna anses såsom den buse, hvilken skrämt mången ifrån att önska någon realisation alls, än säsom någon gifven följd af densamma; ty såvida penningen, såsom allmänt gällande bytesmedel inom landet , ej kan umbäras för den inre rörelsen , så torde icke heller vara att befara, att den till den mängd fortfarande går ur riket, utan att dit återkomma, att någon märkelig och på det hela menlig följd deraf kan uppstå, helst man med tämmelig säkerhet torde kunna antaga, att i samma stund dagen för silfverutvexlingens början blir oryggeligen bestämd och allmänt kungjord , vexelkursen genast närmar sig myntbestämningsgrunden och sluteligen med den blir pari. Att tidskiften kunna inträffa, då starkare import af utländska artiklar förorsakar större behof af vexlar än vanligt, och att sådant möjligen kan föranleda export af silfvermyntet, är visserligen tänkbart; men efter hvilka utvexlingsgrunder som helst en realisation verkstalles, kunna dylika händelser tidtals inträffa, och få länder lära derifrån vara fritagne. — Att så betydliga summor af silfvermyntet skulle skrinläggas, att deraf någon verklig minskning af rörelse-kapitalet skulle föranledas, måtte troligen icke på fullt allvare vilja påstås. Hr v. H. tror att Lagen af den 1 Mars 1930, på samma grund som den blifvit ouppfylld i afseende å tiden, äfven bör kunna blifva det i afseende å utvexlicgsgrunden; men verkliga förhållandet är, att tiden till silfver-utvexlipgens början aldrig blifvit bestämd, utan öfverlemnad till Kongl. Maj:ts godtfinnande; då deremot utvexlingsgrunden på det tydligaste är bestämd och högtidligt tillförsäkrad; slutsatsen torde således befinnas oriktig. Utan att drifvas af några penninge-löntagares , någrå imperterande köpmäns eller andra personers med penninge-inkomst ensidiga åsigter, torde den sats kunna yrkas: att helgden af antagne lagar och uppfyllandet af genom Rikets högsta myndigheter högtidligt gifna försäkringar, böra anses af för stor vigt för att behandlas som lösa projekter; och det samhälle torde kunna anses ännu stå på en temmeligen låg bildningspunkt, hvars lagstiftare icke tror sig böra draga i betänkande, att genom upphäfvande af nyss utgifne lagar och försäkringar, såra hva:je moraliskt god känsla och gifva lättsinnet uppmuntran till missaktning för lagarne och brott mot högidligt gifna löften. Hr v. H:s sluteliga önskan att en myntreglering måtte kunna tillvägabrivgas, som, icke förnärmande någons rätt, gör slut på det långvariga tvisteamnet , delas säkerligen af hvar och en Svea rikes inticbyggare, men torde svårligen bli uppfylld, om de, genom e kungjord lag gifne löften brytas, och de som hyst förtroende till dessa löften och handlat i enlighet dermed, just blifva de, hvilkas rätt förnärmas. Utan att misskänna riktigheten af en del af Hr v. H:s yttranden 1 ämnet, hvilka fastmer äro äfven författarens af dessa rader, kan han dock icke anse sina äsigter i andra delar vederlagde, så vida nemligen icke all aktning för lag oeh lagstiftnina samt all tillit till af lagstiftande makten gifne försäk. ringar anses böra bli främmande för ämnet och, dermed icke äga någon gemenskap, samt förenar sig i öfrigt i den af Aftonblads-redaktionen vid H r v. H:s reflexioner så träffande gjorde anmärkning: atlt det mäste stå bedröfligt till i landet , då det kan sältas I fröna att samhällets väl skall ;,4a