Aftonbladet – 7 januari 1834, sida 3

ALI AA VALE TU ILL RR I 8 VAR hart had MVE LUGG BRI UT set efter det andra fylldes och bortskickades, eller tömdes på stället, liksom det varit vatten. Äfven skickade brudgummen ett fat Henna, till att färga brudens händer och fötter. Detta smink hämtades på aftonen af en mängd qvinnor, för hvilka vid detta tillfälle var tillställd en fest med musik och dans. Presten, som bekostade brölloppet åt sin brorson, ville icke betala kostnaderne för denna senare tillställning, utan flickans fader måste bestå penningarne dertill. En brölloppshögtid är här så dyr, att man vanligtvis går ikring i byn och insamlar bröllopp-hjelp för brudgummen; dessförutan skulle få giftermål kunna äga rum. Prestens brorson var enkling, och hade redan vid sitt första bröllopp tillitat sina grannars hjelp, hvarföre han icke mer kunde göra anspråk på detta understöd. Vi blefvo likväl ihågkomne, och bruden sände oss-genom en af sina väninnor en mansbörda päron ooh lavendel. Afsigten var lätt begriplig, och vi gåfvo bärerskan ett euldmynt. Vi fingo sedan erfara att brölloppsparets kassor ännu icke blifvit förenade, och att vi icke sluppo med denna gåfva. Sent på eftermiddagen förde en trupp musikanter och dansare brudklädnaden från den unge mannens hus till hans utkorade. Brudgummen blef qvar i sir boning; vi gingo fortare än den musicerande processionen och kommo fram före den. Långs väggen af ett stort rum sutto, på marken, i all den frihet som är rådande vid ett gladt lag, en rad männer, med bröd och frukter framför sig, under det tjenarre flitigt fylldei deras bägare med vin. Stojet upphörde ett ösonblick, då vi inträdde, och alla uppstodo vördnadsfullt att emottaga oss. I en annan vrå af samma rum satt en hop qvinnor packade intill hvarannan, likaledes på golfvet. Vid muren befunno sig tre eller fyra unga qvinnor, helt och hållet beslöjade, h vilka samma år hade blifvit gifta. Bredvid dessa sutto ett par andra, obeslöjade, utom att hakan var betäckt och en röd shawl kastad öfver hufvudet, ett tecken till att de året förut blifvit gifta. De öfriga qvinnorna hade likaledes den nedre delen af ansigtet betäckt, men på hufvudet en hvit shawl, i stället för en röd. Flere flickor med alldeles obetäckta ansigten, och intet annat än en mössa på hufvudet, från hvilken guldoch silfvermynt nedhängde, utgjorde den ölviga delen af sällskapet. Dessa voro brudens slägtingar. Br adgummens anhörige kommo snart med brölloppsdrögten, och fyllde rummet. Bruden blef påklädd, der hon satt, men de qvinnor, som omåfvo henne, undandrogo sig alldeles männernas blickar. Man framsatte nu för de ankomne alla slags förfriskningar, hvilka de, jemte en ansenlig qvantitet vin, hastigt förtärde. Bullret af det högljudda pratandet, af musik och trätor, blef snart döfvande. Brudgummen hade redan vid förlofningen gifvit en betydande brudgåfva; men bruket fordrade dessutom en skänk vid brölloppet, åt fadren, bröder och närmaste anförvandter. Deras fordran var denna gång så hög, att presten redan sett sig föranlåten visa dem till domaren. Förargad deröfver, och halfrusig, var fadren vid utomordeatligt elakt lynne, och gaf i ord och hand-: lingar luft åt sin vrede, så att vi fruktade att brudzummens utskickade skulle blifva undfägnade med stryk. Den qvinna, som hade sytt brudklädningen, fordrade äfven sin betalning, och alla, som bjelpt bruden vid påklädandet, begärde med högljudd röst en skänk, isynnerhet den flickan som bade fästat ihop hennes gördel. Bruden var äntligen färdig, och sedan hon under tårar gifvit föräldrar och anförvandter afskedskyssen, fördes hon långsamt till dörren. Der väntade henne en häst, och sedan, bon stigit upp, sattes en liten gosse framför henne på sadeln, såsom en förbetydelse af ett välsignadt giftermål. Hela tåget begaf sig nu långsamt til! brudgunmens boning; musikanterne och dansörerne förut, och sedan en mängd folk, af hvilka många icke voro särdeles nyktra, Vi gingo en genväg, och kommo fram före dem. Vid första tecknet till deras annalkande steg brudgummen, med några af sina vänner, ut på terrassen. Då brudskaran kom närmare, höll en af de närvarande fram en taburett med frukter åt honom, och en annan presenterade honom en bägare vinz alla upphäfde höga glädjerep under det han drack, Man bjöd br öden en smörklump, hvilken vid hennes inträdande fastsattes vid dörrposten, för att derigenom antyda, alt hennes närvaro skulle medföra öfverflöd och fruktbarhet. Ännu en gång, fordraAa hn) ot mt men ALA ITA are LR af. dan