Aftonbladet – 7 januari 1834, sida 2

19 Febr. 1831, reserverades vid regleringen af extra anslaget för försvarsverkets iståndsättande; i följd hvaraf Regeringen anmodat Riksgäldskontorets Fullmäktige, att tillhandahålla Statskontoret dessa medel, hvilka derefter skola, uppå tillgörande anmälan, utbetalas till Krigskollegium. Dagligt Allehanda bygger uppå denna text den slutsatsen, att en hvar, som hafver ögon attse, kan i premisserna till detta Regeringens reskript förespegla sig de omedelbara och oundvikliga följderna af en förändring utaf myntbestämningsgrunden, eller ett uppskof att sätta gräns för myntets ytterligare försämring. Utan att i allmänhet afvika ifrån denna Allehandas tanka i afseende på följderna i längden af en myntförsämring, måste likväl i vår tanka hvar och en, som hafver ögou till att se? högeligen reservera sig emot den tillämpning Allehanda har gifvit satsen. Det ar visserligen byggligt, men nästan alltför hyggligt af Allehanda, att, uti sitt nit för realisationen, för en ny statsutgift advocera en uvsäkt hvartill icke den rivgaste anledviog finnes i ver välisn förhållandet, utan är en förevändoing som på papperet. Innebär detta någon orättvisa mot. nd ringen? Nå väl! hvilka varupriser hafva då stigit ibland de avtiklar, som komma i fråga på utredningsoch artilleriafdelningarna? Har jernet eller trävarosna stigit de senare åren? Har krut, svafvel och saltpeter stigit? De artiklar, af hvilka arbetslönerna bero, hafva de stigit: spanmål, bränvin, kött, smör m. m.? Nej, visserligen icke, måste hvar och en svara, som följt priserna de senare åren. Endast beklädnaden har blifvit något dyrare, men detta är en följd af ullens stigande på de Tyska marknaderna, icke af mynctförsämringen, som ännu icke kunnat visa några ve kningar på den inhemska varucirkulationen. Också hafva arbetslönerna verkligen icke stigit en skilling. — Vi yttra detta i förbigående, dock icke så mycket för att vederlägga Allehanda, som för att lemna ett nytt prof på, huru alla skäl äro goda, när nya penningeanslag derigenom kunna skapas. Witvifla också icke, att så ömande bevekelsegrunder böra göra god verkan, när fråga blir om nya anslag till försvarsverket vid instundande Riksdag. Apropos af detta ämne, så tros det allmänt, att Regeringen ännu icke sjelf bestämt, huru mycket för denna gren af statsbehofven skall komma att begäras af Rikets Ständer, och att detta till större delen kommer att bero af det parti, vår Styrelse tager 1 den stora politiska krisis, som synes förestå Europa från östern. Då detta utan tvifvel lärer blifva neutralitetens, så torde måhända Begeringen, hvilket gifve Gud! lemna Ständerna den välkomna nyheten, att inga ökade anslag behöfvas.