Aftonbladet – 4 januari 1834, sida 1

I förra bivistades af revolutionens utmärktaste män, den senare af Kronprinsen jemte det rådande systemets notabiliteter och de förnämsta GCarlisterne. Deputerade kamarens äldste ledamot: är nu en Carlist vid namn Gras Preville, som följaktligen är berättigad att bli President, till dess valet af en sådan försiggått. Man tror dock, att han skall afsäga sig denna post, som i det fallet tillkommer Lafayette. I flera departementer undertecknas petitioner till kamrarna om en reform af vallagen genom valrättighetens utsträckning. En af dem, som är stälid till Dep. kamaren, säger: Erva fullmakter gå snart till ända, och J skolen då till edra efterträdare öfverlemna omsorgen om Frankrikes öde. Upplyften Er till vigten af Ert uppdrag! Kallen, inhan J skiljens åt, nationen till utöfning af sina politiska rättigheter! En sådan handling skall förvärfva Er nationens erkänsla; den skall återgifva Frankrike sitt lugn, i det den tillfredsställer en väsentlig del af dess behof; den skall komma folkets smädare på skam, och lägga dess goda sinnesstämning 1 dagen. Vi fordra, att I begagnen Ert initiativ, för att begära en lag, hvarigenom valrvättigheten blir allmän regel och dess förnekelse ett undantag: Vi fordra denna rätts utvidgning och afskaffandet af censur derför. På Pantbeons döm bade man; som modell; uppsatt en förgylld träbild, föreställande Ryktet, för alt se hväd effekt den gjorde, innan den ersattes med en bild af brons eller marmor; men natten till den 18 December nedblåstes den af stormen. Bokhandlaren Teste och Boktryckaren Mie hade blifvit stämde till Assisrälten i anledning af. en hos dem utkommen skrift kallad: Boutade dun riche aux sentimens populiires. Men deputeraden Voyer d Argenson har uppgifvit sig som författare, sägande, att skriften uttryckte hans lifs åsigter, och hans uppriktiga, väl öfverlagda meningar; han begärde sålunda att få svara derför, och afstod från sin rättighet, att ej kunna ställas inför domstol utan kamarens tillåtelse. Till följe häraf har han blifvit kallad till Assisrätten, till den 22 Dec. såsora den sista termin, då detta var möjigt före kamarens Organisation. Victor Hugo har bl.fvit utmanad af en: i Paris vistande Italiensk flyktiog, i anseende till de angrepp mot den Italienska folkkarakteren, den förre påstås hafva tillåtit sig i sitt sista skådespel Murie Tudor. Skalden har väl förklarat sig beredd; att gifva den begärda upprättelsen, men derjemte anmärkt, att det omöjligen kunde vara: hans enskilta meningar, som han hade i sina personers muns Gud bevare mig, tillade han; att någonsin uttala en fördömelse öfver något folk i massa, jag som tagit parti för alla nationer i den stora strid, de nu föra med sina regeringar. Efter deuna förklaring är det troligt, att duellen ej kommer att äga rum: PorTtUGAL. Det talas om några oroligheter i Santarem, men hvilka ej tyckas ha varit af betydenhet. En person har likväl derför bbifvit dömd och fusilerad. Hvar dag inträffa 5 a 6 Miguel tiska öfverlöpare i Lissabon. Pedristernes högqvarter har frarmryckt vill Sitieira; en timmas väg på andra sidan Cartaxo, Ett enskilt bref innehåller ett samtal, som brvefskrifvaren och hans vän haft med en bondhustiu, då trupparne lågo vid Loures. Qvinnan berättade, att, när man mötte soldater, frågade desse alltid: Hvem skall lefva? Svarades då: D. Miguel! men trupparne tillhörde D. Pedro, så vankades det stryk, och så äfven i motsatt fall, om de ropade: lefve D. Pedro! Om Donna Maria tyckes landtfolket ej ha nå got begrepp. En gång hade hon velat göra sn sak särdeles väl, och sjelf frågat för hvem hoc skulle ropa lefve! men nu först hade hona blifvit riktigt fast, och erhållit ofantligt stryk. Brefskrifvaren underrättade henne om skilnaden på de särskilta kokarderna, hvarföre hon mycket tackade; men tillade genast: hur skall jag då bära mig åt, om jag nödgas gå ut när det är mörkt?