Aftonbladet – 3 januari 1834, sida 2

OM BANKENS ORGANISATION, i anledning af Hr BankoSekreteraren Helsingit nyligem utkomna skrift i samma ämne. Till Redaktionen af Aftonbladet! I Aftonbladet för den 25, 30 och 31 Maj, samt d. 6 Juni, sistl. år har Redaktionen benäget infört en uppsats angående myntbestämningen, hvilken åsyftade, alt besvara följande vigtiga frågor: . Hvad vill man vinna genom en skeende myntbestämring? Hvilka äro de allmänna grunder, enligt hvilka en myntbestämning bör utföras? Hura bör myntbestämningen, enligt de sålunda angifne grunder, ma utföras? Insändaren lofvade då, att egna en serskild artikel till: betraktelser öfver Rikets Ständers Bank i dess förhållande till landets myntväsende och enskilta kreditrörelsen. Han erfor likväl strax efteråt, att Bankostyrelsens ledamöter, i anledning af Rikets Ständers dem gifna uppdrag, anmodat Banko-Sekreteraren Helsingius, att utarbeta hufvudgrunder till blifvande stadgar för Bankens röreise och förvaltning; samt att all anledning var, att detta förslag skulle komma att till trycket befordras. Insändaren ansåg sig då böra dröja med framställningen af sina åsigter, intill dess man kunde af andan i detsamma bedömma den riktning Bankostyrelsen ansåg sig kunna tillråda Rikets Ständer, att gifva åt deras Banks verksamhet. Derigerom vann man fördelen alt ifrån blotta theoriers område, genast iukomma på verklighetens; och Insändaren vill nu, sedan Hr Banko-Sekreteraren, på samnia Anuloritets önskan till trycket befordrat sitt förtjenstfulla arbete, söka att närmare upplaga ämnet I). Första Artikeln. Om Rikets Ständers Bank i dess förhållande till Landets myntväsende. I Bankens äldsta grundförfattning finnes, på sätt Hr Helsingius i sitt utlåtande till Banko-Styrelsen yttrat, ingen anledning till något monopoliskt privilegium. Om än Bankens rörelse antagit natur af monopoliserad, under de tider då ett oriktigt förstådt lagbud angående hemlighet i Bankosaker, beredde tillfälle åt Regeringen att använda Banken, efter sill intresse: det vare sig, genom lån till Staten, till vissa privilegierade klasser, vissa gynnade näringar, eller genom direkta sedel-utsläppningar till krigseller allmänna arbetsföretag; är det dock onekligt, att änna i denna stund finnes intet lagbud, som bestämdt uttrycker att Banken eger något monopolium. 72 6. Reg.-Formen tillerkänner visserligen Rikets Ständer allena rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas. Det är missförståndet af dessa ord, det är benägenheten alt tolka lagen efter ögonblickets intresse, som vållat olyckan af vår myntsoreda och de förvirrade begrepp, man finner råda hos massan af nationen, i hvad som rörer myntväsendet, och Lagstiftarens tydliga afsigt med detta stadgande var: att hindra förnyandet af de olyckliga försöken, att genom icke räntebärande Staltsskullds-bevis (Riksgälds-Sedlar) tillfälligt och oftast omålligt öka landets representativa mynt, utan afseende på näringarnes och handelns verkliga behof och allena i mån af den ökade stats-lyxens fordringar. Genom andra inrättningar än Banken, borde Ständerna derföre ej få utgifva sedlar, hvilka såsom mynt i riket må d. Vv. S. mäste erkännas; det är: i statens Redken td ) Red. Anm. Då läsaren af denna uppsats finner Hr Banko-Sekreteraren Helsingii förslag i dess vigtigaste delar upptaget till granskning, på ett sätt, som i flera delar öfverensstämmer med Red. eget omdöme; anser Red. sig icke behöfva sänckilt vittra nåvot om detta Intressanta arbete,