Aftonbladet – 3 januari 1834, sida 1

om England delar dess rättvisa farhågor för Rysslands numera alltför tydliga afsigter? Att England delar Frankrikes mening i detta vigtiga ämne, synes af ett faktum, som alla våra tidningar berätta, nämligen att amiralitetet låter i åtskilliga af våra hamnar utrusta en flotta, somi, tillika med den, hvilken redan finnes i Medelhafvet, skall bilda en eskader af 16 till 138 skepp, hvaribland är omkring elt halft dussin tredäckare. Om England änvu längre ville med likgiltighet åse framgången af Rysslands förderfliga planer mot det Turkiska väldets lysande ruiner, så skulle det derigenom kränka detta stora folks heder, uppoffra Brittiska handelns säkerhet, tillintetgöra Medelhafvets frihet , och begå ett brott mot den Europeiska kontinentens sjelfständighet och lugn. Vi glädja oss således att höra, det Hans Maj:ts regering, medelst de ofvannämda åtgärderna, tillkännagifvit en större verksamhet i afböjandet af de olyckor, som hota oss. När Petersburgska kabinettet hunnit tillräckligt öfvertyga sig att Frankrike och England verkligen mena hvad de säga, och att de utrusta en ansenlig flotta, icke till parad utan till handling, då skall Czaren troligen ännu en gång besinna sig, innan han vågar trotsa ett sådant förbund. Alla upplyste män äro öfvertygade om, att verldens säkerhet, att samhällenas lagar och frihet nu bero på Englands och Frankrikes obrottsliga enighet i råd och gerning, för att hämma eröfringarnas ström vid ena ändan af Europa, och hindra, att den militära våldsmaktens tyngd ej får vältra sig öfver den andra. Om också några regeringar ej vilja inse denna stora sanning, så äro vi dock öfvertygade, att Ryssland ej hör till dem. Frankrike och England veta, att de ha ett gemensamt intresse, så väl ett politiskt, som ett kommercielt, kolonialt, militäriskt och moraliskt, att motverka den Nordiska sjelfnerrskarens tilltagsenhet. De veta, att deras enighet lätt oeh säkert kan betrygga alla dessa mäktiga intressen, och att, om den ene nationen skulle förråda den andras fanor, vore sådant att ohjelpligt uppoffra dem båda. När man erinrar sig, att Times kan anses som den allmänna meningens tillförlitligaste organ, vinner detta yttrande obestridlig märkvärdighet, och vär man, med denna sinnesstämning hos Evgelska folket, som säkert delas af det Fransyska, sammanhåller kongressens i Minchengrätz afsigt att upphäfva noninterventions-principen, kan man någorlunda göra sig en föreställning om det utseende, Europas politiska horisont, under det nu ingångna året, torde komma att antaga. Tory-faktionen är högst missnöjd med ministrarnes afsigt att indraga flera betydande militära embeten, och dessa tidningar, isynnerhet Morning Post, ifrar med mycken häftighet deremot. Detta har gifvit Courier anledning, att bland annat yttra härom: Ministrarne och nationen kunna af allt detta öfvertyga sig, att, om vi skola kunna befrias från våra egna beväpnade tjenares tyranni, måste en stor del af armän upplösas, och det hela förminskas och ombildas. Nationen skall samla sig kring ministrarna, för att kufva sina väpnade tjenares öfvermod. Spectator tillägger: En stor och genomgripande reform är af nöden, men det är lika tydligt, att ministrarne ej skola uträtta något, som förtjenar nämnas, om de ej bemöda sig, att verkligen uträtta mycket. I närvarande tidpunkt, då en krisis förestår, hvarvid armeen torde komma i fråga att användas, är det likväl ej: rätt troligt, att ministrarne få tid till en dylik reform, och att omständigheterna bli gynnande för densamma. RYSSLAND. Kejsaren har, natten mellan den 35 och 6 December, afrest till Moskau, der H. M. likväl endast torde stadna få dagar. Rekrytutskrifningen i konungariket Polen har nu tagit sin början; men möter der stora svårigheter, emedan landet, i proportion till sin befolkning, är ganska fattigt på vapenfört manskap. Detta är en följd af revolutionskriget, som bortryekte så många unga män eller tvang dem att lemna landet, dels af Polackarnes obenägenhet förden Ryska krigstjensten , hvarföre de antingen gömma sig i skogarna eller fly till Österrikiska och Preusiska områdena, men hvarifrån de genast utlemnas till följe af en öfverenskommelse mellan derespektive regeringarna. — Flere förnäma Polackar, som begärt tillåtelse, att tillbringa vintern utomlands, ha väl fått den, men med vilkor, att