Aftonbladet – 2 januari 1834, sida 2

nn Ann Halland i Dec. 1833. Öfverailt talas om de blifvande Riksdagsmännen. Halland är fattigt på Adel, så alt första ståndet från oss torde bli representeradt, utom af Herr Landshöfdingen, af blott en eller annan embetsman eller possessionat, bland hvilka förra nämnes Lagman Stjernstam. Från Presterskapet i Halland uppskickas åter Prof. Bexell, dock ej med så stor pluralitet som förr; sannolikt emedan presterskapet, som här är ganska loyalt, har sina skäl alt befara, det Hr Bexell nu mera skall se alla ärenden på den mörka och svarta sidan, då han förr betraktat allt i förhoppningens gröna färg. — Vid förra Riksdagen hade ingen af Hallands städer särskilt fullmäktig , utan förenade sig med städer utom provinsen. Nu torde hvar ståd deremot skicka upp sin egen fuilmäktig,borgareståndet till betydlig förstärkning. Orsaken härtlll är alt söka deri. att hvar stad har sina pia desideria, stridande stundom mot medstäders, och mest angående hamnbyggnader och strömrensningar. Bland de åtskilliga kandidater som nämnas, finnes ingen som är känd bland den större allmänheten. Riksdagsmannavalen i småstäderne ha: eljest sin likhet med konklaverne, dock icke deri att de väljande inspärras. Tvärtom ha de den största frihet att promenera. Men ett sådant val är ej så snart afgjordt. Man måste underhandla, än om arfvodtn med den tillämnade fullmäktigen, än om personer, dels med medväljande, dels med aflägsna städers magistraler; än åter om de förmåner han för staden skall utverka; hvilket allt ger vederbörande en nyttig öfning i diplomatiken, och måste föranleda att den egentliga valformaliteten blir länge uppskjuten. — Bland Bondeståndets fnllmäktige igenfinnes åter den gamle och välkände Peter Andersson, dock äfven han med mindre pluralitet än förr. I samtal har: nog allmänt yttrats missbelåtenhet med fordna Riksdagsmännen, hvilket ock visat sig idet mindre röstavtal de denna gång erhållit. Det vore väl om man häraf kunde med säkerhet draga den slutsatsen, at: någon allmän anda börjat göra sig gällande framför de enskilta intressena. Nu är det ganska sannolikt, att både valda och mängden af väljande äro emot representations-förändring och för husbehofsbränningens fortfarande, ehuru man medgifver olägenheterne af ståndsfördelningen och skadligheten af husbehofsbränningen, då detta erd tages i den mening som allmogen här tager det, neml. att hvar och en må i sin lilla panna tillverka så mycket bränvin hushållet vill supa upp om året. Äfven en ringa förbättring i apparat eller metod, eller pannans driftigare gång, så att bränvin säljes, väcker afund och förtal — ja klandras af drinkaren sjelf. (Ensk! Korrespd).