Aftonbladet – 2 januari 1834, sida 1

Framför allt är det nödigt att anmärka, att de Nordiska monarkerna, i anseende till Juli-revolutionens kringgripande principer, långt före sammankomsten i Böhmen ansett nödigt, att skriftligen rådpläga om de medel, som behöfde vidtagas, att om möjligt afhjelpa de olägenheter, som den äldre Bourbonska liniens fall ådragit Europa. Monarkerna synas af flera skäl hafva haft förbindelse, att redan förut öppna en personlig rådplägning. De kunde likväl först mötas åt under loppet af innevarande år. Man kan dock antaga för gifvet, att det förut var förberedt, som skulle bli ämne för öfverläggningarne, och Kejsar Nicolai korta vistande i Miinchengrätz torde icke motsäga denna åsigt. Isynnverhet hade den under Moles administration antagna noninterventions-principen förvirrat alla de relationer, hvari dev ena regeringen fordom stod till den andra, det ena folket till det andra, och derigenom öppnat ett vidsträckt och fruktbart fält för propagandans otyglade bemödanden att sprida förvirring öfver allt, der sådant var möjligt. Man måste sälunda isynnerhet vara angelägen om, att återkomma derifrån, för att erhålla en säker basis, hvarpå man kunde bygga, i enlighet med folkrättens grundsatser, i fall det blefve nödigt att någonstädes intervenera och för öfrigt bidraga att göra propagandan mindre farlig; ty äfven med Franska kabinettets bästa vilja att stå på en vänskaplig fot med andra makter, Kan likväl detta icke ske, så länge propagandismens frodiga ogräs, om äfven blott skenbart under dess egid, utsås i alla länder och sinnen. Ingenting var således enklare, än att Fransyska Regeringen måste intresseras i att se de öfriga kontinentalmakternas önskningar gå fullbordan, och att man ej för henne dolde de beslut, som blifvit aftalade i Mänchengrätz. Man hade der kommit öfverens om, att härefter anse noninterventions-principen som upphäfd, utan tvertom lemna hvarje makt fria händer att intervenera, så snart en hotad stat behöfde dess hjelp. Härvaf följer naturligtvis, att den skulle handla godtyckligt, som ouppmanad intervenerade, eller våldsamt tillskansade sig en sådan rält. Fransyska Regeringen har ej misskänt den vishet, som ordnat interventions-rätten efter så enkla och förnuftsenliga grundsatser, och förklarade sitt samtycke dertill, så snart de nordiska makterna derom underrättat henne; men sedermera syntes hon vilja ändra sin mening och varseblifva flera hinder, der inga sådana finnas, förutsatt nemligen, att en väl organiserad regering gjort sig riktig reda för sin ställning, och får handla i enlighet dermed. Hertigen af Broglie önskar nu att gå undantagsvis till väga vid inblandningi främmande angelägenheter, och begär elt slags privilegium för det eller det fallet, hvilket låter ganska opassande för nationalitets-principerne. Men han tyckes vara dertill bestämd och tvungen af yttre intryck, sedan han engång öfverskridit gränsorna af juste milieu, och genom en hit ingifven förklaring, som under åtskilliga former äfven lärer blifvit reproducerad på andra ställen, afskurit sig återtåget. Nu söker han att förstöra den bro, som hade kunnat erbjuda honom öfvergången till bättre relationer. Sådan är sakernas nu varande ställning; och man får nu afbida hvad uttydning besluten i Minchengrätz kunna erhålla, om de inse träda i verksamhet, i sin ursprungliga gestalt, eller undergå någon förändring i enlighet med Franska kabinettets åsigter, emedan man i detta ögonblick lifligt underhandlar derom.? I fall detta bref får anses tillförlitligt, så veta nationerna nu mera någorlunda, hvad de ha att rätta sig efter. Hannoverska Ständerna hafva till konungen aflemnat en adress, hvari de tacka honom för den representation, som blifvit landet gifven, om än, såsom det deri heter, alla deras önskningar icke blifvit uppfyllda. I Frankfurt har tragedien Ludvig XI:s sista dagar blifvit förbjuden efter andra uppförandet, i anseende till det oväsen hvartill den gifvit anledning. Vid åtskilliga politiska tirader deruti, hade nemligen publiken ganska lifligt gifvit tillkänna antingen sitt bifall eller sitt ogillande. FRANKRIKE. Det säges, att Hertigen af Orleans med det första skall anträda en resa till Nordamerika, för att göra sig bekant med denna fristats institutioner , samt med folkets seder och karakter. Vid AssisRätten i Nantes blefvo nyligen tre chouaner, 1 anseende till begångna mord och röfverier,