Aftonbladet – 31 december 1834, sida 3

icke kunde berönima dejä för HL HTDP dygd, hkväl alltid plågade hålla ord: Här tog derföre sitt parti, fortsatte resan till Oporto;; och då han på återvägen kom till det af hans korrespondent anvista stället, steg han hastigt af och lade de fordrade 10 Moidore; på marken: Dagen kom, då röfvaren! hade lofvat återbetala den lånta summans: men, Engelsmannen trodde så litet på löftets uppfyllande, att han glömt bort hela händelsen, då, i skymningen, en af hans betjenter anmälte, att en mulåsnedrifvare önskade få tala med honom. Den anmälte visades uppför trappan, och steg in i rummet utan allt krus, liksom det varit sjelfva pastorn 1 församlingen. He isso; sade mulåsnedrifvaren höfligt, i let hah räknade fram tio Moidorer på bordet: i dog är betalningsterminen inne, och jag kommer att lemna tillbaka hvad Ni Jånat mig. Skulle Ni någonsin komma i behof af pengar, vå behöfver Ni blott lägga ett bref på samma ställe, der edra pengar afienihades, och Ni van vara fullt säker på, att vi skola hjelpa Er, om det står i vår makt. Faca-me a honra de me poer aos pes da Senhora; Y fter dessa ord tryckte han sin hatt djupare ned i ansigtet, och sprang utför trappan. Det behöfver väl knc appt nämnas, att Engelsmanven aldrig gjorde bruk af det sällsamma tillbudet; röfrarne deremot voro icka så betänkiga, utan gjorde ännu ofta dylika lån, som! de likväl alltid samvetsgrant återbetalte.: ) Efter orden: visa mig den äran att låta! mig: falla till er frus fötter; i stället Töre Jag ber om min komplimang för er fru: