Aftonbladet – 30 december 1834, sida 2

I emot de gamla Piemontesiska autoriteterna. Genuas orättvisa kufvande under oket genom Engelska regeringen år 1814 skall aldrig förgötas, och Genueserne anse hvarje tillfälle till återvinnande af sina rättigheter såsom en uppmaning. till hvarje patriots pligtkänsla. Der nya regeringens egenmäktiga förfarande har ochså endast tjenat att öka hatet mot Sardinska väldet, och att gifva den revolutionära jäsningen nya ämnen. Den unge konungen ledde, såsom Prins af Carignan, den Piemontesiska revolutionen år 1821, ehuru dess obeslutsamhet kindrade honom att länge förblifva dess hufvudmoan. Förskjuten af Österrikiska huset, som dess gemål tillhör, i anseende till sin liberalism, trodde han sig kunna aftvå denna fläck på sin karakter derigeoom, att han började samla sina lagrar under absolutismens fana, och stridde år 1823 utanför GCadix. murar mot Spaniorerna, hvarvid han. ställt sig under hertigens af Angoultme befäl... Sedan han uppstigit på Sardinska tronen, har han under de sista tu åren börjat utöfva. de grundsatser, som han inhämtat i Bourbonernrasskola, sedan han afsvurit den tro, ban bekände i sina yn2sre år. Sedan någon: tid äro de upplystare bland hans. undersåter så missnöjda med regeringen, alt de äro. fardige, antingen. till en förändring deri eller till dess öfverändakastande. Vid en sådan sakernas ställning, då konungen ej kan sluta sig till Frankrike, emedan detta land nu är konstitutionelt, måste ban söka hjelp hos Österrikiska hofvet, i händelse en liberal revolution skulle utbrista i: hans land, lik denför hvilken han sjelf stod i spetsen år 1921. Sistnämde år var det Österrike, sem kufvade uppresningen i Turin, innan dess arme marscherade till Neapel, att der. störta konstitutionen. Truppar skickades från Milano, för att qväfva upprorsandan: hos Turins studerande och imsargenter; och nu berättar likväl Clobe, att Österrikiska. Regeringen. väckt fråga hos den Fransyska, om hon, i händelse af en likadan begäran från Turieska hofvet, ville tillåta det Österrikiska en lika beskaffad intervention... Svaret blef nekande, enligt bvad man med visshet hört. Fransyska Regeringen kan ej medsifva att, Österrike utsträcker sina. stridskrafte: inda till Fransyska gränsen, för att understödja ett system, som Frankrike öfvergifvit eller mot hvilket det prosterat.. Det får ejtillåta, ett dre absolutistiska grundsatsernas propaganda blir enväldig: Franska ministern för utrikes. ärenderna har derföre svarat med lika mycken rätt som värdighet, att han skulle anse Österrikiska truppars inryckande i Piemont, för att understödja. den dervarande Regeringen, som en uppmaning, att med Fransyska truppar besätta Savojen, Genua och Nissa, för att upprättbålia nationalsjelfständigheten och folkets rättigheter. Vi behöfva väl knappt säga, att under sådana förbållanden måste Fransyska Regeringen vara helt och bålet rättfärdigad för sin intervention, såväl i anseende till sin egenskap. af granne, som för intressenas likhet... Må Österrike förhålla sig: stillå, och ingen skall störa dess lugn; men. om det skiekar sina armger, att understödja absolutismenvid: någon koustitud . 1 AA. e om a a -. -.