Aftonbladet – 27 december 1833, sida 3

Hr Dahlgrens Morgonstjerna för i år, ett par wldrag ur Fru Grossörskan Vierdumpels resa till Kanalfesten. För utrymmets skull välja vi dertilltvenneibland de kortaste episoderne, uti hvilka likväl Förf:s hela humoristiska originalitet framträder. Den ena innehåller ett besök uti P.este-Ståndets nya sessionsrum i Riksgäldskontorets hus, hvarvid Förf. på följande sätt skämtar öfver bibehållandet af dena. gamla seden, att Biskopsarne skola sitta vid ett bord midt ati rummet, afskilde från de öfrige Ledamölerne. Litet längre fram på våren, (fruarne vid Munkbron hade redan, med fötterna lyftade ur fotbunkarne, satt sig partals framför sina korgar, fyllda med nässelkål och andra grönsaker), vandrade jag förbi Riddarholms-kyrkan, i afsigt att ställa min klocka efter tornuret, för. mina fjorton dagar derefter tillärnade ångbåtsfard till Gripsholm. Oförmodadt hörde jag ett ras pande, liksom af en konsistoriiskrapa, bakom kyrkan, hvilket gaf mig anledning efterforska orsaken till bullret. Jag gick ditåt och öfveriygades snart, både genom hörsel och syn, att man var i färd med att uppstudsa f. d. Biksgäldskontorets hus till samiingsrum för Herrar ledamöter af de tre ofrälse stånden, Nå, tänkte sg, då du befinner diz så nära detta vishetsmpel, skulle det vara högst oskäligt, i fall Iu icke tog detsamma i närmare ögonsigte, Dör— var och fönster voro aflyftade, full publicitet ådde öfver allt, och skrapningen verkställdes för öppna dörrar. Jag spatserade genom fleras sum, större och mindre, och anlände slutligen. uli ett, hvilket i midten ägde ett stort aflångt bord, jag tror af virke ifrån allmänningen. Till hvad ändamål skall detta rum inres las, frågade jag en mig okänd person, men som tycktes hafva något öfverinseende vid arbetet, skall det blifva en matsal för de tren— ne stånden, eller ett så kalladt plenum plenarum för biljard, tobaksröktande och annan förustelse? — Den tillfrågade vred vid spö nålet sakta på hufvudet, liksom när man långsamt skrufvar på proppen af en snusbaitelj, och yttrade med högtidlig stämma: Nejl det skall icke inredas till någon matsal; mem ill ett plenum för det högvördige presteståndet.? — Men hvilken eller hviika:-skola då sitta här till bords och spisa? fortsatte jag. Här äes icke, svarade den höstidliga stämman, här öfverlägges blott.? — Om mat? bifogade jag. — Åter vred han på hufvudet, betraktade mig med ett visst deltagande och tortfor: Ja, andelig mat? — Men hvilka sitta då till bords,? anmärkte jag, då här ätes, låt äfven vara på andeligt sätt? Äv det hela ståndet eller blott en del, eller kan— ske kommer det att tillgå här som vid fattig vårds-inrättningarne i hufvudstaden, att tjugu i sender spisa fattigsoppa och knallbröd, för att sedan lemna plats åt andra?? — Blott bisopar är det förunnadt att sitta här, hvarvid han betydelsefullt lade handen på bordet. — Men om så är, tillade jag, att biskopar en dast blifva mättade, huru skall det gå mwed denv öfriga massan af prester och kyrkoherdar, hvilka blott få sitta och se på?? — Biskoparne, ordade rösten, hafva sin plats här, CK a Or j te