Aftonbladet – 20 december 1833, sida 2

med est antal af högst 8 eler 9 personer ucder vintern uppföra mindre stycken. Hon erinrar i avsökningen, att det aldeles icke är fråga om inrättandet af någon skådeplats, i detta ords egentliga bemärkelse, åsyftande ens en skymt af täflan med Kongl. Maj:ts teater, utan endast om en utväg till försörjning för menniskor, som bellre arbeta än tigga, som Oo blott vilja förvärfva en knapp utkomst, icke , förminska något i Kongl. Maj:ts egna teatersujetters inkomster. Kongl. Maj:t har, som man af analogien med föregående dylika fall lätt kunde förutse, förklarat sig icke kunna lemna bifall till denna ansökning. Om detta å ena sidan står i full konseqvens? med skyddandet af den Kungliga teaterns monopolium, hvilket åter icke på något sätt står i konseqvens med grundlagen, som säger att Konungen icke må några monopolier fastställa, så är det emellertid beklagligt, att det skall vara mera förbjudet för Svenska undersåter att söka sin lycka med uppträdande i teatraliska föreställningar, än för resande utkindska charlataner, att låta hundar upplräda som aktörer och taskspelare, eller att visa andra schene rariteten, med hvilka fru Hjelmstedts talang, ehuru måttlig den än må vara, i allt fall torde kunna jemföra sig.