Aftonbladet – 19 december 1833, sida 3

och lokalens åsigter eller meningar, målar 0 gon folkscen, någon naturbelägenhet, och tror sig dermed ha gjort nog. Men hans egen tid lyser igenom, och hans skolas maner beherrskar honom. Man vistas vid hans hard e i den tid, dit han ville föra läsaren, utan är helt enkelt biuden på en kostymbal, der man råkar sina gamla bekanta, de vanliga hvardagsänsig— tena, endast påklädda drögter och rustningar, som tydligen genera dem, Detta är äfven fallet med närvarande roman. Ehuru den verkligen hör till de bättre af sitt slag, besväras den likväl af de ofvannämda olägenheterhas. Den skulle måla det vilda, råa, barbariska 1612 å:s Ryssland, dertill härjadt af utländska fien— der och en inhemsk blodig anarki; författaren har ock, som man tydligen ser, studerat tidens histor:a, och bemödar sig att återge en del af hvad han vet derom; men det är dock en man af vårt tidehvarf, och en elev-ur Walter Scolts skola, som talar på hvarje blad, och ur hans skrift röjes en anda af hyfsning, milda seder och grannlaga känslor, som, om den möj ligtvis kan igenfinnas i det nuvarande RBysss lad, åtminstone visst icke fanns der i de f.1ska Demetriernas tid. För öfrigt bör mn dock erkänna alt arbetet ej saknar talang och att det, såsom prof på en uppblomstrande Rysk litteratur, visserligen förtjenar up pa märksamhet. Dess fel är, — tv här är detta ett fel — att vara för litet Ryskt.