Aftonbladet – 17 december 1833, sida 2

FARAN rör LOTTERI-KOLLEKTÖRER. Nyligen har Stockholms Rådhus-Rätt afd8Emt sett dit vädjadt mål, angående en på Svenska Nummerlotteri-kontoret N:o 20 lagen lotisedel,. hvarpå visar sig en ternviust af 5co Rår B:ko, oaktadt vinst på någon tern synes hvarken på Hufvudkontorets, eller kollektörens lista... Sedeln, hvars numror äro synbart gröfre och mera tvungna, än vanligt och med olika afstånd från bvarandra, har af kollektören förklarats vara förfalskad sålunda att, al numrorne 4, 11 och 90, som stå uti listorna, den: medlersta, eller tr, blilvit ändrad till 62, hvarigeuom sedeln kommit alt innefatta tre af de vid g9kdje dragningen utkomne numror. Denna 18158tanka ansåg kollektören vinga styrka dels deraf att sedeln icke presenterats till inlösen förr 5h omkring ett halft år efter dragningen, — ett ovanligt dröjsmåls, al dem som ejort vinst på lotteriet — och dels deraf att sedleu blifvit köpt och förvarad af en vid lotteriets hufvudkonter au-: ställd lägre tjensteman, hvilken sedan varit under tilltal for annat slags förfalskning, nemligen af Bankosedlar. I alla fall ansåg Kolektören sig äga skydd uti.de sammanstämmande Listorne, af hvilka den ena, alltsedan dabarne före 903 dsagningenv, förvarats uti HufvudKontoiet, — :och hvilkas riktighet alltså vore öfver allt tvifvel Köpare af lottsedlar ägde, enligt förfatiningarne, att sjelfva tillse det deras lotter rätt afkopierades utilistorne; och om icke dessay— såsom antingen ingifne eller afskickade till HufvudKontoret före dragningen —ägde vitss ord, skulie hvarje Kollektör vara i yttersta fara att ruinerasgenom lettsedlars förfalskning. Huru lätt en sådan kunde verkställas, genem rasyrer eller syror, torde, i hans tanka, ej vara tvifvel. underkastadt, då sjelfva Bankoted-Harnt, med alla deras prekautioner, ofta förfalskas så att det: ändrade nästan omöjligt kan: uppläckas. LotteriDirektionen, som vidstädens KämnersRätt hördes imålet, förklarade att Lotterict: :vore, enligt författningarne, skyddadt för anspråk genom Kollektörevs listor, hvarpå den omstämde terntvisten ej syntes till; men i öfrigt finge det bero. af Kollektören sjelf att bevisa,. huruvida äfven han kunde skydda sig bakom: samma förskansning, Bäranden, en skeppare från Norrland, för hvars räkning sedeln sades vara köpt, förklarade, att han ej fordrade något af Lotteriect,, utan blott af kollektören, om hvars listor han a ej ville bekymra sig, och hvars uppgift om se-. delns: förfalskning ej kunde bevisas; — hvaremot denne sednare vidhöll, att han måste äga samma skydd af listorna, som Lotteriet sjeif,. cnär dot ej, stode i inensklig makt att skatfa bevis på alla de hemliga företas, hvarigenom: förfalskningar tillkomma. FH åde, att den, som köpt der omtvistade lottsedela hade på samma gång tagit 99 stycken andra, och som dessa 10v sedlar biifvit utskrifna af. ett nyss antaget biträde på kontoret, häde kollektören särskilt kollatioserat desamena ach hade alltså