Aftonbladet – 16 december 1833, sida 3

men icke lockade bifallet. Bug fargal är, SA vi få nyttja detta uttryck, en aln af samma stycke, onekligen vittnande om talang hos För fattaren, till och med här och der om en :snillefläkt, men dessa ljusare drag så fördystrade af öfver drift, begör efter ytterligheter och skaizande effekter samt af moralisk orimlighet, att det helas ivtryck bliv mera pinsamt än behagigt, och att läsaren mera kyles än värmes af det eljest rörande i en och annan situation. Händelsen förefaller under neger appreret pactt SS. Domingo, och Förf, bar således hör ett Akt tillfälle att lägga läsarens känsla på sträckbinke2, genom skildringen af mord, plågor; och, ol hysglicheter at alla slag, mena hvaraf hen: fiks : väl betjenar sig med en mederation, som: Kra honom verkligen är berömvärd. Deremot tåg: ; kes han ha uttömt bela sin uppfipningsförmåsa, att måla et verkligt vidunder af alla dyzder, af icke, blott kroppsstyrka och tapperhet, men af ädelmod, grantlagenhet, fin takt, heJerskänsla och hö g själsodling. Denne man siter oskyldig i fängelse; ben bryter ett hål i nuren, byarigerom han går ut när han vill, men blir likväl qvar, på det man j må tron at han fruktar döden. Han hav förlorat sin bustrau och sina barng ban bir kär i en flicka, Arebrår sig denna kärlek som ett hrott mot Ien aflidnes minne, inyter ett ömt vänskapsband vacd sin rival, som han flere gånger fräl sar från döden; linn räddar äfven denves älska— vinna, behandlar henne med så fin uppmärk— samhet, att hon icke ens misstänker hans kär :ek, och återvänder till sina bödlar, för att undan dem rädda de sänner, som eljest skule träffats af hans öde. Och denne noderhbare nan är — en Neger, en Afrikansk prins, redan om man och gift ryckt ifrån sin hemhygd, och föremålet för hans nya låga är en hvit flicka Det är på detta sitt, som våra moderna romantiker måla sant och efter naturen!