Aftonbladet – 13 december 1833, sida 2

LITTERATUR. Paganini isin resvagn och kammare, i sällskapskretsarv och konserter. Ur en resjurnal af Ceorg Harrys. 24 sk. B:ko. Sådan är namnet på en liten skrift, med Paganinis porträtt, som nyligen utkommit i bok hardelo. Den är utgifven af den Preussiska Löjtnanten Harrys, hvuken under de senare åren varit Paganinis följeslagare och haft hans: ekonomi om händer. Den äger åtminstone alt utseende af oväld och sanning, med den skil: nad blott, att författarens ställning förbjudit ho-nom. offeptliggöra: vissa detaljer af sin reskam-— rats enskilta lefnad som ej skulle lända denne till särdeles Heder, hvilket han äfven med behörig grannlagenliet antyder. Det är emeller-tid icke blott för konstnärens beundrare, sem: derna skrift äger intresse, emedan man så ger-na hör några partikulariteter om en ryktbar man, uian den är äfven af vigt för psykologen. När: man hör omtalas denna musikaliska trollkarl, hvars utomordentliga konst försatt en hel verldidel i förtjusning, föreställer man sig lätteligen honom såsom ett nästan etheriskt väsende, lefvan-de i fantasiens. verld,. ständigt buren på tonernas vingar, samt tänkande och drömmande om: ingenting annat än musik, med vallt det luftiga: och sköna, som står i gemenskap: med hans: konst: Huru faller man icke då i förundran,. när man hör att denne mean är till sitt vären: så prosaisk som trots någon: annan! När man? här, att hvad han mest af allt älskav, är icke: musikens toher, utan guldet och silfrets klang). att: mat och: vin,. kopiöst intagna, äga för honom aldraminst lika behag som de skönaste: .melöodier;. att han ogerna talar om musik, att. han äger inga kunskaper, ej bryr sig om att: förvärfva. några sådana, tillbringar sina ensam-ma stuoder i den fullständigaste sysslolöshet,, nästan aldrig vör sin violin, annat än på konserter och. repetitioner, vid hvilka sistnämda: ban likväl aldrig spelar,. om han märker, att. man der insläppt åhörares: att hela dena poli-tiska verldenss tilldragelser äro för honom lika: så utan betydelse som — skulle man tro det? —,naturens skönheter,för: hvilka han: saknar allt tinney att det ringare folket af honom anses: med det djupaste förakt, som:han ej: på minsta: siltsöker dölja or 8. Vv: Mån lärer i dit för-3:a ögonkastet ha: svårt: att förlika det poetiska : i konstnärens offentliga: lif med det högst pro-saiska i hans personlighet; men måhända skall: gåtan bli mindre oförklarlig, om: man gör sig: reda för. icke blott dåt! sinliga, som ligger i sjelfvamusikens: väsen;, utan MYcn det rent: