ke visat sig särdeles svårt att gifva ett verkligt anfallskrig utseende af ett försvarskrig. Men närmare betraktadt, är detta stadgande dock en kraftig påminnelse om nödvändigheten för konungen, att, innan han störtar landet i krigets vådor, tillse huruvida det gillas af folkets sinnesstämning. Det är hädande för mensklighet och samfundsrätt, att göra folken till of-fer för hvarje furstens infall, personliga hätskhet eller förkärlek, eller för hans ocöfverlagda fåfänga och förstoringsbegär. Förbudet att använda Norges krigsstyrka utan samtycke af -dess Storthing, är således. i sjelfva verket icke annat, än den nödvändighet hvarje konstitutio.nel styrelse åt underkastad, att af folkets representanter begära medel till ett börjadt krig, och att således, innan dess början, noga betänka, huruvida det gillas af opinionen... Föreskriften om tryckfriheten är på en gång kort och fullständig... Dena lyder: Tryckfrihet bör äga rum. Ingen kan straffas för någon skrift, af hvad innehåll den må vara, som han ätit trycka och utgifva, om han icke, försåtligen eller uppevbart, har antingen sjelf ådgalagt eller uppmanat andra till olydnad emot lagarne, missaktning för religionen, sedligheten eller de konstitutionella makterna, mostånd mot dessasbefallnirgar, eller anfört falska och fördera heder kränkande beskyllningar. Frimodiga yttranden om statens styrelse, och hvad andra föremål som kelst, äro hvar och en tillåtna. Här finnes sålunda ingenting om. indragningsmakt, och alla dessa konsiderationens stötestenar, som Författaren hos oss kan råka att komma för nära. Det allmänna lugnet och ordningen ha likväl icke i Norge blifvit störda af tryckpressen. Man: inser således lätt de förnämsta: olikheterna mellan Sveriges och Norges konstitution. Ehuru ett ochannat lån ur den senare skulle :vara af obestridlig nytta, vilja vi derföre likväl icke påstå att den uteslutande och sådan den är,. ensam kan tjena till mönster för en styrelseform efter tidens cch en slörre stats i2hof.. Den är beräknad förett litet och f edligt samhälle, hvilket, utan anspråk att öfya något inflytande: på verldens öden, vill i lugr vara lyckligt och förkofra sig, men som genom händelserna blifvit förenad med-en annan stat och derefter nödgas rätta en oeh-annan insti tulion, samt fill sin säkerhet trott sig höra vidtaga ett och annat försigtighetsmått, hvil ket i em mäktigare statej kunde komma ifråga. Det konstitutionella sambälls-skickets högre utveckling är obekant för Norska konstitutionen. Den vet ej af en styrande riainistöre, med sit -politiska system och nödvändigheten att rätta detta efter den rådande sinnesstämningen hos representationen... Bör man avse Norge mindre lyckligt derföre? Vi tro det icke. Men vi anmärka att denna högre: utveckling af statslifvet är vida: lättare med de grunder, hbvarpå Norska konstitutionen: hvilar, än med. det ohädliga och tillsoastlade maschineri, som utgör Sveriges regeringsform. Oo Fvad vi anfört, torde till en början, för läsarensegen -eftertanka, öppna ett fält, der mer än. en nyttig reflexion kan bli frukten af hans KO MR