NORGES KONSTITUTION JEMFÖR MED DEN SVENSKA. Vi ha förut i ett par artiklar yttrat oss om nyttan af vårt representationss tts närmande ull det Norska. Det torde icke vara otjenligt att undersöka, huruvida det skulie vara gagnande, att sträcka detta närmande ännu längre och att jemka en och annan af våra öfriga konstitutuonella former till mera harmoni med de Norska, hvilket vore den verkliga amalgameringen, och den, hvarförutan hvarje annan är otänkbar, eller, om den ock på något sätt kunde verkställas, endast vore till skada för Norge. Detta kunde ej anvat än förlora på hvarje förindringi sitt statsskick, hvartill det lånade mönster från Sverge. Innan man kan dömma öfver nyttan sf det närmande vi antydt, torde det vara nödigt att framställa de förnämsta skiljaktigheterna mellan Norska konstitutionen och den Svenska. : Äfven Norska konstitutionen antager en statsvelgion, den Evangeliskt Lutterska, till hvilken hosungen bör bekävna sig, och hvari hvarje landets invånare är förbunden att låta uppföda sina barn. Den går ändou löngret den nekar tolerans åt jesuiter och muzkordnar och förbjuder Israeliters inträde i riket. Vi erkänna, att vi icke älska denna senare ofördragsamhet, som fördömmer menniskor för och som strider mot en af tdebvarfvets vackraste grundsatser: aktning för hvars och ens öfrvertygelse, Men om wi bade valet mellan detta bestämda utstängande al en relgionssekt, hvars principer eller hvars besvänpnares handlingssätt man tror sig hafva anfrukte, eller denna halfva tolerans, 205 088, fiksom i flera andra länder, I bvilken ÅI 1 t e rag Pre Av såll. n