Aftonbladet – 5 december 1833, sida 3

KALEIDOSKOR DEN ARTICE GREFVEN: Nyfikenheten — skrifver en resande, som nyligen besökt Paris — förledde mig att taga en biljett till Ci:ques Olympiques, som väl icke kan räknas till de bästa teatrar i Paris, men hvars loger och gallerier likväl alltid äro fullproppade af åskådare, som af tillgifvenhet för Napoleon, och för att uppfriska gamla minnen eller åter inandas krutröken, infiona sis der. Konstridninzgen var förbi, och man träffade anstalter att förbinda par terren med banan, på det Napoleon, Lannes, Murat, Desaix och andra genevaler i all beqvämlighet skulle kunna leverera sina slagtningar.: Jag hade i min loge tvenne fruntimmer till svannar, med hvilka jag inlät mig i samtal, och fick veta att det var fröknarne de R...,t, och att de inom en liten stund väntade sin! fader. Plötsligt öppnas dörren; en ung man, med svarta mustascher, störtar in, skyndar till den äldre af fruntimren, omfamnar och kvsser :henoe, kallar henne: ma chere Sophie , och: öfverhopar henne med så många frågor, att hoa blef alldeles förbryllad: Hon försäk rade honom; att han misstoge sig om hennes person. Huru Sofi, känner du mig icke mer? Hvem tillhörde då dennå ring? Är det icke densamma, du gaf mig innan vi togo afsked af hvarandra? Da dröjer så länge, och är så kall när jag änteligen en gång får återse dig. — Ni tar vilse om person, sade hon åter, jag heter hvarken So6, eller har nå-: gonsin ägt den ring, Ni visar mig. Han stirrade på henne. Gud i himmelen, ropade ban, 7skulle jag kunna bedraga mig så mycket! Huru blyges jag icke öfver min villfarelse! Kan Ni förlåta mig det?? Han: tog derpå vingen af fingret.: Mina fröken, törs jag be Er bära denna ring såsom ett minne af detta ögonblick, och såsom en borgen för mig com er förlåtelse? Jag skall derigenom stanna i stöpsta förbindelse hos Er; hvad mitt namn beträffar, så torde Ni förut veta hvem jag är? flan preseaterar henne ett adresskort. Hon, öfverraskad af så mycken artighet, tog sin! guldkedja af halsen och lemnade honom. E-: mottag min herre;? sade hon, denna lilla: present, som ett bevis af min aktning, och: häng dervid porträttet af er Sofi, hvars likhet med mig och innerliga kärlek til Er väcka hos: mig önskan att närmare få lära känna henne. : Med öfverlemnandet af detta kort förenar jag min anhållan, att få återse Er med er älskade: Sofi vid våra soirger. Han lofvade det, ridåen drogs upp, men dörren till logen öppnades: åter, och en betjent kom in, som bhviskade sin herre något i örat, och vid bortgåendet sade:: herr grefve, det är högst angeläget. Denne: ursäktade sig att genom en oaäangenäm händelse? nödgas lemna sitt älskvärda sällskap, och skyndade ut. : Kort derpå kom begge fruutlimrens fader; jag hade redan förut sett honom på Jäsekahinettet ara Wigg nn LäadK Lak PA EP Aa