Aftonbladet – 22 november 1833, sida 2

Den som hyst tvifvelsmål om: Stockhelmska: publikens skönhetssinne, bar nyligen på Stor-torget haft tillfslle att skingra dem. Hvarje förmiddag har, någon tid bortåt, en Iiflig folksamling uppfyllt den sidan af torget, hvarest mjölkbuden från landsbyggden vasligen: hålla med siaa kärror. Den som på afstånd ser det förtviflade armbågandet omkring des— sa anspråkslösa åkdon, faller i början i häpen: förundran öfver den oerhörda afsättning, som: mjölken i en hast synes hafva fått; men, vid närmare efterfrågan , erfar man, att folket tränges, icke för: mjölken skull, utan för att se den vackra Dalkullan. Vi hafva icke haft lyckan af någon tåte å fte med denna ovanliga varelse, hvars behag förtjusa hvarje förbigående, och tvinga alla åldrar och kön att stadna: liksom förtrollade, Trovärdiga konnessörer hafsa dock försäkrat oss, att man icke kan åskåda henne, utan den föreställning, att sjelfva kärlekens Gadinna ned-stigit från Olympen och utbytt sin, af dufvot dragna, char mot en mjölkkärva. Hon afyttrar sin grädda: och mjölk med ett särdeles behag, och mer än en gång har folkskockens beundran blifvit! så: stormande och närgåvgen,. att bon, efter fruktlöst motstånd med tagelsnärten, nödgats fly undan i något af de an-gränsande husen. Vid ett af de senaste dylika tillfällen måste hon med häst och kärra jaga in: uti en rymlig förstuga, och man kunde icke hindra mängdens inrusande, utan att begagna: husets brandsprutor, — oneklisen de tjenliza-ste vapen mot lågande hjertan,.