Aftonbladet – 14 november 1833, sida 1

UL fe LIN are ENGLAND. Valmännen i Gateshead vid Newcastle gåfvo nyligen en middag åt förre Storsigillbevararen Lord Durham, hvarvid denne höll ett tal, som väckt ganska mycket uppseende. Måltiden bevistades af omkring 140 ansedda och aktningsvärda personer, och parlamentsledaten för orten, Hr Rippon, presiderade samt föreslog skålarne. Första skålen var: Kurgen; måtte han aldrig skänka sitt förtroende åt dem, som icke äga hans folks förtroende Ett niofuldigt hurra skallade i salen, och folksårgen uppstämdes. — Andra skålen var: Folket, för hvars bästa alla regeringar äro tillsatta och alla lagar stiftas. Sedermera föreslog fir Rippon Lord Durhams skål, en man, den de alla uppriktigt högaktade och alskade , och utvecklade i ett kort och vackert tal, hvilket mottogs med entusiasm, Lordens förtjenster om parlamentsreformen. Nu uppsteg Lord Durham, och yttrade hufvudsaåligen följande: Då jag i dag för första gången, sedan jag dragit ing tillbaka från de allmänna angelägenheterne, befinner mig inför en samling af mina landsmän, så avhåller jag om eder tilläteise, att få uppehålla mig vid ett yttrande af min lärda vän (fr Rippon). Han har sagt att jag, såsom försvarare af reformen, också haft mycket att göra med billens uppställning. Jag vill äppet förklara mig häröfver. Jag villicke gör ra någon hemlighet af, att Grefve Grey, se dan jag inträdt i ministeren, till en del uppdrog åt mig att redigera reformbillen; jag biwäddes dervid af trenne af mina kolleger, Lord I, Russel, Graham och Duncannon, ock genora deras medverkan blef den första reformbillen förelagd kabinettet och sedermera KonunZer. Jag vill ingenting vidare yttra härom, än alt jag föredrager grundsatserne i den första hbillen framför dem i den andra. Jag vill hlott här nämna klausuln om de tio L. grundränta, est verk på hvilket man känner igen ot Tory-underhus. Dan enkla principen i den första billen var blott att trygga oafhängigheten vid omröstningen, hvilket alldeles icke berodde på förmögenhet. Omständig heter, dem jag icke hir bör närmare vidröra, hindrade mig att uppträda i parlamentet Lill försvar för den första billen, men hindrade mig också ifrån att nånsin hafva någon befattning med förberedelserne till den andra. 233 såstår icke destomindre, att den senare billen, oaktadt alla sina brister, sedan den gått igeaf de största omskapningar, på en reveriag stöat sin tillvarelse, l mycket de på vale ILY Jac vetatt aouu öra, isynnerhet i afseende I