Odessa d. 2 November 418 .. Vid min ankomst hit tog jag in i klubbens Hotel, hvarest jag qvarstannade i tio dagar, och flyttade sedan i ett enskilt hus midt emot en af stadens lifligaste och behasgligaste trakter, ty från mina fönster har jag utsigt öfver hamnen, hvilket föranleder mig att först tala derom, I December och Januari är hamnen ofta stängd af is, och man kan under dessa båda månader icke med säkerhet räkna på sjöfartens obehindrade gång, ehuru vattnet ofta är öppet hela vintern igenom. Om sommaren äro nordanvindarne rådande, äfven är farten till Konstantinopel bestämd af årstiderna. Med god vind anlända fartyg derifrån icke sällan på halftredje dygn, stundom behöfva de fyra, men öfver hufvud kan man räkna att tio dagar åtgå dertill. Man har exempel att hundrafemtio fartyg på fyratioåtta timmar anländt hit från Konstantinopel. De fartygs laddningar, som anländt från den Turkiska hufvudstaden, urlastas vid Karantäns-inrättningen, der de sorgfälligt undersökas och renas, Till det farliga uppdraget att undersöka de för smitta misstänkta varorina använder man, under autoriteternas ögon, till galererna dömda missdådare, såsom lefvande tänger, hvilka måste bandtera dessa artiklar. Skeppen befraktas åter, utan att besättningen får gå i land. De till varornas transport använda båtarne eller Gabarrerne få icke föra några segel, på det de icke må insupa och meddela smittan. Efter sin återkomst skuras ocn rengöras dessa båtar nied den största sorgfällighet, och efterses af särskilta tjenstemän. Skeppen behöfva också icke länge vänta på ny last, Dessa. anstalter göra emellertid Odessa tillen sorglig och död bamn, man ser här inga segel, inga lifhga kajer, ingenting af stora sjöstäders rörlighet, och i en stad, der sjöfarten spelar en så stor roll möter man likväl på gatorna inga matroser. I anseende till min förkärlek för den blåa tröjan och de hvita byxorne, törefaller det mig besynnerligt, att se hafvet framför mig och likväl icke höra någon beckig sjöman stoja vid stranden. För några dagar sedan besökte jag Karantäns-anstalten, Den är uppbyggd på en lång hamndam, dit sjökapitenerne måste begifva sig i båt, för att tala med konsignatörerne. Jag åtföljde min artiga vän M , och hade sålunda tillfälle att vara vittne till de formaliteter, som devvid iakttagas. Två eller tre skeppskapitener, som voro konsignerade till bonom, afbidade hans ankomst. En träd-palisadering skilde oss från -kajen, och min vän hade nog att göra, att s vara kapitenerna, som alla på en gång talte om särskilta affärer. Slutligen lyekades det honom, att tillfredställa dem alla, och de for ro åter bort.