ODESSA. (af Moore ur ÅA Journal from London to Odessa.) Odessa var år 1789 ingenting annat, än en liten Turkisk post kallad Hadji Bey, som bestod af ett fäste och några jordhyttor. Gene: ral Mafor Ribas, som intog den, hade i början för afsigt, att deraf göra en krigsoch handelsplats; men denna plans utförande börjades först 1803. Vid den tid var spannemåls utförseln ganska betydlig och folkmängden som tilltog genom invandring af Ryska och Polska bönder, af Grekiska soldater och Judiska familjer, växte snart till mer än 10,000 menniskor, Kejsar Paul befriade dem från alla utskylder på fem och tjugu år, och försköt penningar, till uppförande af de nödrvändigaste offentliga byggnader. Men först ifrån den tid, då Hertigen af Richelieu blef dess Gouvernör (i Mars 1893), föregick en nästan magisk förvandling med stadens yttre. Han kallade genast köpmans-korpsen till sig och förmådde dem till inrättande af en municipalkassa, hvilken kunde tillåta nya anstalter. Han hade att kämpa med många hinder, men det lyckades honom, att förena alla till ett gemensamt ändamål: koloniens välstånd, och inom några år var en stad uppbyggd, befolkad och organiserad, som blef rik och blomstrand2. Den pest, som utbröt här år 1912, gaf honom nya anspråk på dess innevånares tacksamhet. Hans uppoffringar och kloka åtgärder mildrade denna förfärliga landsplågas följder. Också lefver hans minne i Odessa i så stor vördnad, att år 1823 en subskription öppnades, för att åt honom uppresa en staty. Grefve Langeron, hans efterträdare, trädde i hans fotspår. År 1814 var innevånarnas antal, utom garnisonen, redan 20,000, och nuv har det stigit till mer än 40,000, bestående af Ryssar, Polackar, Italienare, Fransoser, Tyskar, Spanjorer, Engelsmän, Armenianer, Tartarer, Moldauer, Judar m. m. Vi låta nu Herr Moore tala, likväl med förbigående af en och annan mindre vigtig detalj.