Aftonbladet – 9 november 1833, sida 2

rg akldti på RUP ITC ITE och fell er VE Se rande, och aldrig möttes dess styrelses politik af ett mera alimänt bifali elier väckte större förhoppningar. Åt bonem anförtror den olycklige invånaren historien om ina lidanden; ty han väntar hos honom deltagande, och boppas af hovom råd och uppmuntran; men älfven om han icke berättade honom sina lidarden, skulle de snart blifva kända, ty inget främling, som besöker denna stad, fordom så utmärkt för sin intellektuella odling och kärlek för vetenskaperne, undfaller den dysterhet som råder öfverallt, och i synnerhet på ett ställe. der man fordom.såg allt som var fritt, god! och ädelt. Universitetet, som. kan skryta a! så många förträffliga och lärda män, är pu så tyst, dystert och öde, som en stad uppgräf. ur Vesuvii lava, och de män, som möta. hvaravdra inom dess murar, våga icke i förbigående! försöka att vexla en tanka. Då främlingen vandrar genom en rad af obebodda salar, från hvilka studenterne blifvr! fördrifna, gifsa hans känsler af vördnad för det förflutna vika för medlidande med det nä!varande; men det är omöjuigt för honom, att qväva hoppet på det tillkomrmande. Desse unga män, som så varmt älskade de! rätta, och bögijudt yttrade sin beundran för Silvani, den utmärkte professorn i lagfarenheten, hemskickades till sina föräldrar, och ha? förvistes, hvars enda brott var att han talade sanningens språk, då han upptöjde förtjensterne hos de kiassiska namn, dem vi vörda och beundra, emedan de äro lösen för frihet och ära. I den lärosal, som begagnades af professor i fysiken, öfverraskas man af den utmärkta fullkomligheten i flere mekaniska modeller, uttankta med en snillrikhet och uppbaoningsgåfva, som till och med förvånar den oinvigde, oci man bemärker med nöje en inskription på en minnestafla, som i de mest smickrand :ordalag prisar upplinnarens förftienster; mer till och med den olärde följeslagaren., som. förer främlingen ikring, rodvar då han säger, honom. att denne professor är ibland de landsförvista, och fördrifver från den stad, för hvilken: hans talanger och snille voro en prydnad. Men det är icke männen ensamme, som känna denna tortyr, och. äro utsatte för maktens harm och: förföljelser; det svagare könet behandlas med lika-härdhet och stränghet... För ieke längesedan: fick en af professorernes fruar, hvilken i en stund af glädtigt lynne låtit penseln kasta på papperet en j liten politisk. karrikatyr;, hvilken cirkulerade linom en inskränkt krets af hennes vänner, en sträng förebråelse, med en vink derjemte, a!tt ofördröjligen: göra sig resfärdig,. att: efter 2Å I timmar kunna afeå till den fristad man utset! åt henne, minst 500 mil från det påfl.ga territorium: Tårar. och böner skulle hafva vari förgäfves; mer bennes. man besvor stormen derigenom, att han i vättan tid .dedicerade ett arbete, han hade under pressen, åt en af despotismens furstliga :vapendragare. Det ärofulla verktyget för borgerlig och religiös frihet. — pressen — vågar icke sprida en I stafselse,. som . kunde. inplanta sanningens och , j frihe!ens läror... Denna makt, som endast kan 2 AMA rr ror år eg OL fl lappar ali