all sMada NIAÄSENS Alaäanlder EeLcer ACPrAS jOFUtCtningar; men ännu har jag icke på något ställe sett förbjudet, att klandra deias fyrdelvuiöng. Om denna torde vara tillåtet att tänva och tala hvad som helst, så framt man ej vill återföra de tider, då crimen lese kunde begås ej blott mot den mäktiges person, utan ifven mot formerne, fingrarne och näsan på hans beläten, För att i en så mörk dager som möjligt framställa den period af den åtalade skriften, der representerandet af oädla fördomar, ståndsotressen och missbruk omtalas, hade Aktor i sitt första memorial, uteslutit ordet synas, som likväl betog meningen all kränkande syftning. Denna uteslutning, som var alltför påtaglig, för att längre förnekas, sedan den blifvit anmärkt, har Aktor i slutpåståendet vidgått. Jag erinrar härom för att visa, huru lätt omdömet kan :missledas, om man fäster sig vid Aktors framställningar af den åtalade skriftens innehåll, vid hvars bedömmande det torde vara bäst att lägga hans spetsfundiga kommentarier å sido. Efter den kända utgången af den aktion, som i en annan Rätt blifvit anställd mot den tidning, hvarutur jag berättelsevis aftryckte samma artikel, hvarom nu är fråga, skulle jag icke ansett mödan värdt att vidare yttra ett ord för min sak, om jag icke hyste den tankan, att skäl och grunder, inför tänkande män, gälla mer, än det ofta tvetydiga exemplet af andras gerningar. Jag har iakttagit den möjligaste kortbet i mina framställnivgar, som jag dock anser tillräckliga att ådagalägga det obefogade i ett åtal, som för de fleste torde synas mera härledt från oviljan mot de önsk-ningar för en bättre representation, som blifvit alltmer allmänna, än från någon ömhet om de eljest föga skonade Ständernas opinion. Denna torde dock behöfva ett bättre stöd, än i åklagarnes memorialer. Fåfängt lärer man genom Fiskaler söka tvinga folket att hysa förtroende till en representation, om resultaterna deraf redan längesedan uppenbarat, att dess inre väsende lemnar den andra statsmaktens eller vissa enskiltes intressen en öfvervägande inflytelse framför det allmännas. Jag vet väl, att de gifvas som tro, att sanningen kan för alltid tystas med böter, och att folket ej kan inse en sak, derföre att den ej får högt nämnas. Om detän för dem vore ådagalagdt, att det öfvervägande antalet af Svenska folkets representanter, 1 egenskap af embetsmän, befunne sig i en beroende ställning till Regeringen: om historien lemnade dem ojäfaktiga bevis på den förbistrande fyrdelningens skadliga följder, som skridit derhän, att det ena ståndet användts att arrestera det andra: om de måste medgifva, att Riksdagarne stundom öppnat det spelrum för intriger, att Stånden ömsom böjt sig under herrsklystnadens ok, eller sålt sig för utlänningens guld: om det vore visadt för dem, att pluraliteterna i utskott och nämnder blifvit bestämda genom listor, utskrifna i Hofkanslersexpeditionen: att vid vigtigare voteriogar, permitteringår för dagen utdelts bland det i granoskapet förlagda militärbefälet, så att deribland varande representanter kunnat förstärka styrelsens majoritet: