som uppslukade hvad de medfört; högar af krossadt sockerrör torkade i solen; och i magasinerna sammanfördes långa rader af fat... fyllda med skördens produkter. Houtwynsdbet: traktade detta skådespel med en mans B hvilken är van att njuta at sina rikegbmar, Följande dagen, kort efter sitt uppstt ände; intog plantageägaren majestätiskt sin Plaåts i. en ländstol; med det magra och argsintärgn-. sigtet, beskuggadt af en stor filthatt, prydd: med guldsnören, och rökande sin pipa med en Indisk Rajahs stela värdighet, skipade han rältvisa under galleriet i sitt hus. En skock af negerbarn med pussiga ansigten och uppsvälda kroppar hade, anförda af en gammal Negrinna, nyss gått förbi honom nnder ett trefaldigt utrop af: god dag, Herre! samt handklappnoingar. Förvaltaren framträdde med mörk uppsyn. Skörden har nyss börjat, sade han, och edra Negrer beklaga sig redan öfver, att man låter dem arbeta tjugu timmar af tjugufyra! Nu i natt har en af dem vågat göra mig föreställningar. Hvad, föreställningar! . , . skrek Houtwyn, sprittande till af vrede och med gnistrande ögon; för hit honom, han skalli min närvaro ba hundrade piskslag. Några ögonblick derefter visade sig en Neger af reslig växt, en man, som med ett slag skulle ha krossat plantageägaren; men slumpen hade förvexlat rolierna. Han stadnade framför sin herre och betraktade honom med lugod uppsyn. Michaell . .. Negern sammandrog ögonbrynen — De hvite kalla mig Michael; i mitt land bar jag namnet Fadlalah. — ? Ja sade hundrade, återtog plantageägaren; Gif bonom tvåhundra. Michael . ss ? Tack, Herre, afbröt honom Fadlalah leende — Må det nu blifva tvåhundrafemtio. Michael, du bar redan en gång rymt till skogarna, — Negern upplyfte hufvudet — Ja Herre, jag flydde en gårg. Jag mötte tigern i skogarna, och tigern har darrat mellan dessa armar, Då tigern föll emellan dem, så upphörde han att lefva. Vid dessa ord visade han armar och händer som vittnade om förfärlig styrka. Han skall ba trehundra! skrek Houtwyn, skälfvande af vrede, Du har så velat; lägg dig ned din usling; säger du ännu ett ord, så . . Fadlalah förblef orörlig. — Herre, Fadlalah är stark och kan arbeta länge utan att sofva; men Fadlalah har hustru ocnsmå barn, hvilka icke kunna vaka såsom han; låt dem sofva litet; Fadladlah skall arbeta i deras ställe, och skall alltid vara god Neger, Hustru! barn! sade Houtwwn med bittert leende, och vände sig till förvaltaren, i morgon skall Ni utrusta en slup och låta föra dem till Paramaribo, för att säljas, skulle jag än förlora tvåhundra floriner på bandeln. Nåd! Herre, nåd! utropade Negern och föll på knäsamt utsträckte händerna mot vplan