MORBALITETEN I SPANIEN, Engelsmanen Inglis, som flera år vistats i Spanien, omtalar flera händelser som bestyrka det rådande sedeförderfvet i detta la und, framför allt i dess södra provinser, hvarest det andra könet nästan icke känner några gränsor för sitt uppförande, och berättar bland annat följande faktum, som tilldragit sig för ett par år sedan: En af de rikaste bankierer i Cadix, vid pamn Gargallo, bebodde ett skönt hus tätt bredvid ett Fransiskanertloster, från hvilket det endast skildes genom ett litet obebodt hus som likaledes tillhörde Bankieren. Ehuru ganska rik, beräknade han dock med omsorg sina utgifter, och tyckte sig deri finna, att kocken reqvirerade vida mer, än som borde kunna åtgå för hans bord. En Jång tid lät han detta passera; men då han slutlig en tyckte, att det gick för långt, gaf han kocken afsked. Då denne ru sökte en py tjenst och behöfde ett betyg öfver sitt förhållande, nekade Gargallo honom ett sådant, i anseende till håns förmenta försnillningar. Detta förtröt nu kocken; haa bämtade vittnen och berättade helt högt på sin fordna herres gård, att han hvarje dag måste anrätta en fullstöndig middags-måltid i det lilla huset bredvid, hvarest bankierens fru och dotter emottogo ett utvaldt sållskap af några Fransiskaner-bröder. För öfrigt lefde der tre barn och en amma pi Gargalios bekostnad. Den bedragne manpen och fadren fordrade nu, att munkarne skulle bestraffass men pr ovinsens generalkapten wille icke medgifva någon procedur som skulle väcka uppseen ide, och de helige bröderne blefvo således på intet sält oroade. Gargallo bortgifte sin dotter med en gemmal Apotekare, och inspärrade sin hustru under a års tid, men tog henne sedan åter till nåder.