Aftonbladet – 23 oktober 1833, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Ibland de berättelser tidningarne meddela om hvad som förefallit i ministerkonferenserne och konseljen, i afseende på de Spanska angelägenheterne, innehåller nedanstående artikel ur Temps åtskilliga intressanta detaljer: Ryska Ambassadören — säger nämnde blad — skall hafva haft ett ganska kallt och afmätt samtal med vår minister för utrikes ärenderna, Den förre hade — säger man — låtit förstå, att hans Kejsare med ledsnad skulle emottaga underrättelsen, att Frankrike på förhand, och utan att ännu äga fullständig kännedom om partiernas i Spanien ställning, fattat ett afgörande beslut i Spanska frågan. Ännu kraftigare skall han hafva yttrat silt missnöje för Hr Talleyrand. Fursten, såsom representant och stiftare af vår förbindelse med England, och grefven, såsom organ för den Ryska autokraten och kongressen i Miimnchengrätz, bildade ensamme på sätt och vis en slags kongress, der den gamla och nya heliga alliansen hade det personifierade sammandraget af hela vår revolutionshistoria framför sig. Den heliga alliansen skall hafva antagit ett hotande språk, och låtit förstå, att ett fredsbrott väl kunde inträffa, ifall Frankrike med allvar ville understödja drottning Isabella; att Don QCarlos ägde ett starkt parti i det inre af Spanien, och saknade icke understöd af utländska makter. — Men Furstens framställning af sakernas sanna förhållande, med en klarhet, som ej lemnade I rum för något inkast, skall fullkomligt hafva uttömt hela det förråd af vresighet eller! finhet, som den Ryske diplomaten på förhand hade i beredskap, och heliga alliansen missnöjd med sig sjelf, hafva dragit från denna kongress. — Hvad Engl far skall furst Talieyrand gifvit vå och till och med Lord Granville, den försäkran, att det i närvarande fall helt och hållet skulle sluta sig till vår politik. Allt VOre redan på förhand öfverenskommet emellan henom och Lord Palmerston, så att man blott behöfde följa den väg man en gång beträdt. En 6:timmars kabinettskonselj, som höll 5:te, och vid hvilken Furst Talleyrand skrift ligen var närvarande, skall, på marskalk Soults förslag) hafva beslutit att gifva denna väg företrädet. Resultatet af öfv erläggningar skall enligt berättelse hafva varit följvadeMan kom 1 allmänhet öfverens, att saken borde uppfattas ur en nationell syppunkt. Det trångbröstade afseendet på de möjliga fördelar för Ludvig Filips dynasti, somupprätthållander Säges, sig tillbaka and beträfr ministere,