Till Stockholms stads Vällotiliga Södra Nämners Rätt! Då jag blifvit kallad att i dag d. 12:te dennes kl. 10 f.m. infinna mig inför Vällofliga Kämners-Rätten för vördsamt svaromåls afgifyvande i hänseende till flereaf mig redan i Kongl. Police-KRammaren uppgifne, handlade saker af häktade Vaktmästaren Björlund och dess hu-tru, får jag ödmjnkast till Protokollet afgifva följande: Under förlidet år bodde jag 1 Meschens egen dom på söder, var således granne med Auktions-Vakt-: mästaren Björluud, samt blef af honom och dess hus-: tru vänskapligt hemött, såsom Landsman tilldenna sist-: nämnda, Flera saker var det, som jag sjelf kundebehöfva för mig och milt utfattiga bus, flera ock, som jag anmodades alt för vänner anskaffa, Okändå AuktionsKammaren ville och kunde jag, som främling, icke inställa mig der, med hopp om kredit, för dessa sakers inropande, utan vände mig heldre med min bandel till Björlund, om än jag hos honom skulle betala dem något drygare. — Min ackuratess att betala orsakade, alt så snart Björlund och hans hustru bekommit något att i kommission försälja, eller stannat för egna inrvrop, så erbödo de mig att handla, alt jag äfven under min sjukdom med varor besöktes I Judiska huset vid Tyska brunneny, och jag ansåg: makarne så förtrolige, ense och medvetande af hvarandras handel, att hvad jag, då jag ägde penninges tillgångar, tillhandlade mig af den ena, betalte jag ofta till den andra. Sedan misstankar om flera sa— kers lagliga åtkomst uppstått, har bemälte Björlund lofvat och försäkrat mig, det han skulle anskaffa he vis om dess hörighet att äga och försälja dem. Några få saker deraf lära dock uppgifvits vara stulunett), — — Med ärligt förvärfvade penningar har: jag, enligt öfverenskommelse, kontant betalt dessa tillhandlade varor, efter andras yttran: dyrt nog. De äro af mig dels försålde här, dels till bröd för-vandlade af hustru och barn, dels till sine ägare enligt kommission sjöledes försände, jemte många andra varor, annorstädes tillbhandlade — kunna således icke af mig äterställas. — Omöjligt kande jag ens ana, långt mindre tro, alt det ringaste deraf skulle vara af olaglig beskaffenhet hos en man, som var uppdragen alt lägga hand vid långt flere och dyrharare ling —en Auktions-Vaktmästare,som ägde allmänt, medborgerligt förtroende. — Af lösdrifvare och misstänkte personer har jag hvarken erbjudits eller handlat något. Jag anhåller derföre allra ödmjukast hos Vällofliga Kämners-Rätten, att varda fredad från alla sårande tillmälen såsom inför Gud och samvetet lika oskyldig: med dem, som Ritten skipa, och önskar, om så för godt synes, med ed värja min heder och min oskuld. samt i lika ödmjukhet hönfaller om hänyisning till högre laga forum, i det oförmodade fall mig till-: dömmes något det minsta lidande i och för denna: sak! Stockholm d. 12 Okt. 1833. Ödmjukast C. G. Lindblom. uppmaning af svar, tackas) aldra förbindligast, och torde benäget låte tillfredsställa sig genom denna: på sanning grundade förElarivg!: Ft) one, gamla och af mindre värde.