Aftonbladet – 14 oktober 1833, sida 2

lägga det stora misstag Ständerne vid sista Riksdag begingo, då de så godt som handlöst lemnade ifrån sig tll Regeringen den rättighet, de enligt grundlagen äga, alt ensamme besluta cm utvexlingen. Det finnes ingen som ej medgifver, att om Ständerna, i stället för denna åtgärd af verkhgt barnslig tillförsigt till Styrelsen, helt enkelt hade utsatt terminen för utvexlingen till vissa veckor eller månader efter det Banken hade fått hela det erforderliga silfverbehofvet, så hade, i följd af en nödvändig! utkommande konkurrens för lefvererandet af silfret, kursen aldrig kunnat stiga såsom. nu, Banko-Fullmäktige varit befriade från allt det sedermera inträffade krånglet, och allmänheten troligtvis icke varit betagen af den paniska fruktan, som nu på många ställen, åtminstone i landsorten, är rådande för en realisation, den man synes icke på en naturlig väg, utan par force och med stora uppoffringar, vilja frambrin:ga. Vihafva förut yttrat den tankan, att Rikets Ständer, om de ville bibehålla den ringa gnista l af förtroende åt Banken!, som de förra gånge sökt att återställa, icke borde vika från sitt gifna löfte om realisation till 123; men vi frukta att alla de artificiella medel, som man för uppfyllandet af detta löfte måst använda på Bankens bekostnad, sedaniKongl. Maj:ticke behagat befordra saken genom det enklaste medlet att bestämma vexlingsterminen,! komma att göra myntbestämningslagens verställande vid nästa Riksdag lika omöjligt att genomdrifva efter 128 sk., som det är osäkert, huruvida denna vexlingsgrund numera kan antagas med bestånd i framtiden. Fen tremnamemaeeed