Aftonbladet – 14 oktober 1833, sida 2

något mer nrnder Biskopskatten än dem torra lar domen eller den blinda hörsaomhbeten: de kb äfva frisinniga tänkesätt, nppb öjelse över fördo—mar och ett if tillbring adt i praktisk verksamhet, ett upplyst förstånd, som både känner det rå irvarand: s kraf och medlen att detsamma fylla. — Med tillfredsställelse erindra vi oss härvid biskop Wallins vid flere tillfällen framlysande frimo diga ochrena åsigter, t. ex. i hans bekanta tal i Svenska Bibelsällskapet, hans Katekes, hans yttrande i Presteståndet vid sistförflutne riksmöte öfver tryckfr ihet ock indragningsmagt, att icke omtala det höga rum han såsom talare och skald intager i Svenska kyrkan. Af hans praktiska verksamhet äger hufvudstaden bland andra varaktiga minnen äfven det af en förbättringsanstalt för vanartizsa barn, hviiken hans outt:ötiliga nit tillvägabragt. Prosten Hallström ådagalade vid förflatne riksmöte, att han var sitt kall såsom riksdagsman både vuxen och trogen, och der han såsom oppositionsman framträdde, förelyste han både med sin sans, värdighet, allvar och styrka. Doktor Kinnander var likaledes vid samma tillfälle riksdagsman, och nu senast Revisor för Stiftet. Domprosten Lidman har orientera! sig genom vidlöftiga resor, och publiken har länge med otålighet väntat, att i tryck se resultatet af hans lärda forskningar. Doktorerne Stenhammar och Sundevall tyckas från de fordna riksdagsmannakallen hafva trädt tillbaka idet obemärkta lagnet. Emedlertid, så länge ej utsigt gifves fill någon förändring i det högvördiga ståndets or ganisaton, återstår den fromma önskan, alt det till sina Fäder måtte utse visa och rättskalfens män, hvilka anse för sin är2 att vidmakthålla och befordra folkupplysningen, och för sin högsta lön icke nådebevisvingar, men medborgares odelade aktning och egen tillfredsstäilelse öfver ett väl och trocet förvaitadt embete.