Aftonbladet – 9 oktober 1833, sida 1

hå UTRIEES. PortUGAL. Sedan Engelska bladen hunnit taga närmare kännedom om beskaffenheten af de sednast från Lissabon ankomna underrättelserne af d. 12 Sept., börja de mycket draga i tvifvelsmål tillförlitligheten af uppgiften om underhandlingar mellan de stridande. Times säger rent ut, att detta rykte numera förlorat all trovärdighet; och i de kretsar i London, der man tror sig vara bäst underrättad, försäkras att de depescher från Lord Russel, som öfverkommit med Eeho, icke innehållit någonting om underhandlingar, utan blott en framställning af sakernas läge i Portugal, hvilket syntes ministern af sådan beskaffenhbet, att det lemnade föga förhoppning om snart slut på striden, såvida icke England ville blanda sig deri. Tillika uppgifves att Bourmont skall, genom öfverste Hare, låtit säga Lord Russel, att han icke ämnade företaga något ytlterligare anfall på Lissabon, emedan han vore öfvertygad att ett sådant icke kunde lyckas, men att han i stället ville af Portugal göra ett annat Vendcee. Bourmonts anfall på linierne vid Lissabon d. 5 Sept. beskrifves på följande sätt i Don Pedros officiella tidning, Chronica constitucional: I går kl. 1-2 5 om morgonen började fienden, vid en styrka af omkring 11 å 12,000 man, ett anfall på flere punkter i sjelfva centrum af vår linie. Rebellerne anryckte i 6 kolonner, utaf hvilka tvenne togo riktningen åt Arco do Cego. Men elden från våra batterier tvang fienden att uppgifva denna del af sin plan, och att göra en flankrörelse åt höger. Sedan desse begge kolonner derpå förenat. sig med de fyra, som ryckte an mot vår center, anföllo de med hela sin makt vår position vid San Sebastian och Campolide. Våra tappra truppars mod uppfyllde hvad som ännu brast i våra förskansningar, och de båda af vebellerne försökta angreppen tillbakaslogos med stor förlust å deras sida. Våra reguliera truppar visade åter den tapperhet och ståndaktiga köld, gepom hvilka de utmärkt sig under hela kampen mellan legitimiteten och meneden, mellan — patriotismen och -despotismen. Nationalgardet, fastän mindre stridsvandt, utvecklade en verkligt beundransvärd bravur, i förening med det största nit. I detta lysande försvar täflade det med sina tappra vapenbröder. De gamla soldaterne sågo. dess förträffliga förhållande med bögsta bifall; skulle striden förlänga sig, så skall befrielsearmdeen, blifva. istånd att ställa i fältet nya, tappra korpser, lifvade af den varmaste fosterlandskärlek. Under den öfriga delen af dagen vå