Aftonbladet – 8 oktober 1833, sida 2

MR OES — ?X 2-?0? 2 -2 22 ———vvounmmnsvovowvvnvoO F— — — —--Å.-r MK VV KK —————SLTV SV VNNN)S NN TV V VN KV oe esset tee AtReseeRAERTRERERRERAE MMMM Sedan 38 å 14 dagar visar denna bufvudstad en mörk anblick, och folket, hvars missnöje endast genom Nyssarnes närvaro hindrades att utbryta, börjar antaga en hotande ställning Sultan har, isynnerhet genom sin sista allians, vändt alla trognas hjertan ifrån sig, och ingen dag går förbi utan anläggningar af mordbrand eller aylika försök. Detta är den fruktansvärda pe titions-melod, som brukas i det Turkiska riket. Gulata, som likväl allmänt anses vara säker för eldsvåda, var i icke ringa fara; en mängd handelsbodar vid Solimanie hafva uppgått i lågor, äfvensom många hus vid Sultan Achmeds moske, och äfven i Tofana har man funnit luntor hemligen utlagde. Polisen bar blifvit förstärkt, och är öfverallt i rörelse; men den äv ändå icke tillräcklig att vidmakthålla ordniögen. Om nätterna äga många arresteringar rum, de sju tornen äro fullproppade, och folk dränkes och strypes utan all ända; det oaktadt tilltager de upproriskes djerfhet allt mer. Förtiden måndag skola de, till ett antal af 10,000, hvaribland en stor mängd Jaritscharer och Ulemas;, församlat sig i Atmeidan (rännarebanan), i absigt att försöka ett anfall på tyghuset; men en viss Omer Aga hade afstyrkt företaget, emedan han änvu icke ansåg rätta tiden vara inue Storherren har väl några troppar i Ramis Tschiftlik och på Dardanellslotten, men vågar icke kalla dem till staden, dels emedan han icke är fullt säker på dem, dels för att icke ännn mera uppreta invånarnes; nattetid och i all tysthet inträlfa särskilta truppafdelningar. Tahlr Pascha, Osman Pascha och andra gunstlingar, hvilka få skulden för allt det onda som skett, lära redan hafva satt sina personer i säkerheg Sultan har ingen annan ulväg, än alt ännu en gång vända sig till Ryssarne, och han har rö dan låtit göra framställningar i detta hänseende. De innehafva ännu alltjemnt en station framför Bosforen, icke långt ifrån Erekli, och i viken vid Burgas ligga ännu några af deras skepp med troppar ombord. ÅAtervända dessa tillbaka till sundet, innan Frankrike och England hinna att blanda sig i saken, så torde följderna blifva oberäkneliga. fela landets öde tyckes stå på spel. Sedan detta bref skrefs hade en ytterligare eld3 våda börjat den Turkiska hbufvudstaden. Jemte flera tusen hus hade mer än 150 qvarnar blifvit et rof för lågorna, och den svårighet som derisenom uppkomrit för folkets förseende med bröd, hade förordsakat ett upplopp, hvilket likväl blifvit stilladt, så att vid senaste postens afgång d. 9 Sept. allt var åter lagnt. Engelska legationssekreteraren Mandeville, som blifvit afsänd med depescber till England öfver Ancona, hade der berättat, att vid hans afresa från Konstantinopel låg en sjettedel af staden i aska. Vigtiga underhandlingar sades vara a ärde med Fransyska och Engelska ambassadörerne. Divan hade flera dagar efter hvarandra, sedan den sista stora eldsvådan, hållit sammankomster, och efter deras slot skickat Portens drar goman till de förenämnde ambassad 1 rernos hor 3 så a eler. Det sades att Frankilaåe och Eoeland föreslagit all afslaäta en traktat med Porten, till motvigt mot den R yska, och att denna tillämvade traktat bufvudsakligen skulle gå ut på att sarantera Turkiska rikets nuvarande gebit.