Aftonbladet – 5 oktober 1833, sida 3

oo at OS UO—A AT MMA BP MR RAA fe vv I RR Rn nn na SN . Sedan desse fått erfara, att instansernes antal blifvit förökade, målens pröfning öfverlemnad till domare som känna ingenting i de omtvistade ämnena, och deras afgörande beroende af de vanliga Domstolarnes evighets-procedur, skola de icke underlåta att begagna tillfället till sjelfsvåld och lättja, nogsamt vetande att deras husbönders tid ej tillåter dem att spillas vid domstolarne med ändlösa processer. Samma förhållande uppstår, om en arbetare behöfver i rättsväg söka en obillig husbonde. Hvad som serdelesröjer inflytandet afden brådska, hvarmed förslaget, efter långvarigt dröjsmål, synes vara utkastadt, är den omständighet att Herrar Komiterade sjelfve gifvit pris på sin egen sats, då de, i ingressen till förslaget, tillstått att man i andra länder funnit nödigt, att lemna industrien särskild jurisdiktion. Hvad man funnit nödvändigt i andra länder , synes, i enahanda sak, vara lika nödigt här, — så framt man nemligen har mening att här äga någon industri. Ändamålet med det märkvärdiga sträfvandet, att öfverflytta dispositionen af Hallkassans öfverskottsmedel till Kommerse-Kollegium, är svårt alt inse. I allmänhet synes ingen vara närmare att disponera en korporations sammanskjutna penningar, än samma korporations ombud, som här äro Fabriks-Societeternes deputerade; men det underd. förslaget röjer andra grundsatser. De under Hall-Rätterne lydande idkare och manufakturister åligger, hvad troligen är så allmänt kändt, att, utom dryga kronooch stadsutlagor, medelst en tredje, ganska dryg, ordinarie skatt, underhålla Halloch stämpelverken samt fattige och behöfvande arbetare. Sedan desse sistnämnde utgifter blifvit af idkarnes sammanskott bestridde, synes det icke allenast vara med billighet utan äfven med vanliga rättsbegrepp förenadt, att hvad som blifver öfver må af dem, som gjort sammanskottet, disponeras. Sjelfva enväldet har respekterat denna helgd för egande rätten; ty alltsedan 1770, då nu gällande Hallordning utgafs, har densamma, åtminstone på detta håll, förblifvit oantastad. Äfven vår nu regerande Konung har ej längesedan, på en af Kommer-seKollegium under den 26 Oktober 1832 gjord framställning om Fabrikssocieteternes Deputerades skiljande från all befattning med Hallkas-san, 1 nådigt bref af den 22 December samma år, ytterligare stadfästat den, uti 1 Art. 5 K af nämnde Hallordning, åt HallPätten jemte fabrikssocieteternes Deputerade öfverlemnade dispositionsrätt af flallkassans öfverskottsmedel. Under sjelfva Konung Gustaf den 3dje, då de publika kassorne ofta råkade i hvarjehanda äfventyr, blef dock Hallkassan orubbad i dessa naturliga disponenters vård; — och skall ett annat skick beredas nu, — då grundsatserna af lag och rätt, såsom man säger, hafva så stort inflytafide på högre ort? — I den temligen oförmodade händelse, att Koogl. Mart skulle fastställa Komiterad:s örslag, så blefve en sådan sanktion icke allenast n afvikelse från principerne i Kongl. Maj:ts ryssnämda, för knapt ett år sedan gifna, nådisa utslag, utan äfven ett ämne för allvarsanna bekymmer för alla dem som kontribuera ill Hall-verken. Öfverlåtelsen åt Kommers:Z ollesium att disponera flallbagsana Sfuvsrckatt.