Aftonbladet – 30 september 1833, sida 1

I i för sin upphöjelse, då deremot hvarje afvikelse derifrån oundvikligen måste försvaga honom. — I Låtom oss derföre se till huru det kom sig, att NaI poleon och Carl X småningom bragte sig i en full komligt isolerad ställning, den förre emedan han I ville koncentrera all makt i sitt läger, den senare I emedan han härledde all makt från den före gifna rätten af sina anor. — Under det Napoleon förde sina soldater från den ena segern I till den andra, beröfvade han sitt folk all frihet. Han gjorde inbrott i eller kullkastade alla ) konstitutionella inrättningar; pressen fjettrades, och derigenom stängdes äfven för hvarje klagan vägen till hans öra; alla politiska korporationer, som skulle gå honom tillhanda med sina räd, sågo sig nödsakade att forma sig efter hans idder, och på detta sätt hvilade hela staten på hans lyeka, eller, som han kallade det, på hans stjerna. Då nu stjernan bleknade, vände sig Napolen till nationen; men nationen lade armarne i kors, och såg hans fall utan att röra sig. Icke en gång hans hof blef honom troget; hofmännen skyndade från Fontainebleau till Tuilerierne. — Carl X tycktes väl vid sitt uppstigande på thronen vilja förtro sig åt Frankrike. Högt förkunnade ban sin tillgifvenhet för kartan; ban upphäfde censuren, han syntes vilia sluta sig till de båda politiska korporationer, som jemte honom skulle utgöra regeringsmakten — Kammarne — han sökte att vinna för Sig det allmänna tänkesättet. Men snart visade sig, att aklt detta icke hade någon annan grund än tomt ordprål. Äfven han skiljde sig snart och helt och hållet från nationen, och så stod han ensam med sin stjerna, med legitimiteten. Napoleons stjerna räknade 100 bataljer, Carl X:s 14 århundraden. Äfven denna bleknade då han försökte att förstöra nationens fria institutioner; den gamle monarken försvann, ty allt gick så hastigt, att man knapt kan säga att ban blifvit störtad. Han fick blott tid att höra bullret af den rörelse, som förorsakades af hans hofmäns uppbrott från Tuilerierne till Palais Royal. — Och hvad bevisa vät dessa fakta? Derigenona att de visa huru tvenne furstar af alldeles motsatt karakter endast så länge förmådde bibehålla sig vid väldet, som dt gjorde gemensam sak med nationen, men genast föllo, så snart de tilläto sig att misskänna och trampa henpes rättigbeter under fötlterne;3 derigenom att de visa huru hvarken legitimiteten kunde rädda den ene, eller hans geni den andre, bevisa de att en regerings varaktighet beror af någonting högre än geni och legitimitet och detta högre är — nationens vilja. — Efter deras fall uppkom ett tredje slags monarki. Vi hafva alla sett huru den föddes ur Julivevolutionen, smyckad med en af nationens bänder flätad krona, och icke, såsom Hr Montalivet vill att vi skola tro, med Ludvig XIV:s krona. Detta nya tonungadöme syntes så innerligt förenadt med det triumfe rande och tillfredsställda Frankrike, att man kunde hoppas att hådas sak för alla hamna ep fp MM rss tRRRER---EE—RRAÄREEEREEREEEEREREEEEEEREEEERREET mn