Aftonbladet – 28 september 1833, sida 3

Räntorna för de båda senare åren äro här icke heller upptagna, då vi, såsom ofvan är nämndt, ej till siffran bestämdt känna deras belopp; men om vi antaga hvad vi hört, att de för förra året skulle utgöra 1,500 Rdr och något öfver 2,000 Rdr för det närvarande, skulle de senare årens brist utgöra hvardera cirka 17,000 Rdr. Jemför man nu detta årets balans, med den för år 1830 — 1, — (24,570: 20. 6. ,) så visar den sig 7,000 Rdr. mindre; men kastar man ögat på fnkomst-Staten, och finner den 14,046: 38, 3 högre för detta år, än för år 1831, så uppkommer ett alldeles motsatt förhållande. Ännu ofördelaktigare blir Resultatet, om jemnförelsen anställes mellan året 1832 — 3 och det näst föregående. oooDet är långt ifrån förf. af dessa reflexioner, att vilja kasta någon skugga på TheaterDirektionen, hvilken han tror sammansatt af redliga och skickliga män; men såsom medborgare och gammal theater-vän har han sökt skaffa sig ljus i en angelägenhet, som icke allenast rör många enskildtas väl, men äfven är af större vigt för det allmänna, ån mången törhända sig föreställer. Hvart det skall taga vägen, om skuldsättningen fortfar i ofvanstående progression, inses lätteligen af den mest fåkunni5e; och den bekymmerslöshet, hvarmed denna annalkande total-bankerott betraktas, då man äfven i Dagbladen ej läser annat, än att allt står förträffiigt till, gör det till en pligt, att, medan tider är, varna för den öfverhängande faran, Att hoppas på ytterligare nådiga anslag från Kongl. Majt. och på Ständernas generositet, torde kanske blifva en missräkning. Bäst torde vara, att theatern, med sina icke obetydliga tillgångar, söker hjelpa sig sjelf; eller, om den det icke kan, ser man ej, hvarför vederbörande skola så envist streta emot den lättaste utväg, att komma ifrån detta bekymmer, nemligen, att upplåta Inrättningen åt Enskildta. Principiis Obsta.