es RR nen ann CS ER lösas, eller ställas på en annan fot; ty föga ändamålsenligt synes det, alt gifva ut den ena summan efter den andra, att taga upp det ena lånet efter det andra, utan att afskära det onda vid roten och förvissa sig om möjligheten af en radikal-kur. I den proportionella riktning som skulden under dessa senare år ökat sig, — om eijest det är sannt hvad som derom alls männeligen säges, — skulle inom 5 eller 6 år en brist af 200,000 R:dr B:co vara för handens Ränte-och-Kapital-afbetalvingar skulle då gå till omkrirg en funna guld årligen, och allt detta skulle tilidraga sig, utan att Inrättningen annat än, som hittills, släpade sig fram, till dess krediten totaliter uphörde och man stod der med en Banqueroute, så mycket större, som den haft längre tid att öka sig på. Förf. till dessa Pia desideria hav aldrig förstått, hvad man kallar, att skrifva granna fraser; men han har en längre tid umgåtts med siffror och känner deras värde och betydelse. Han skrifver af välmening, och utan att vilja såra eller förolämpa någon. Från sin ungdom, det vill säga från Gustaf III:s lysande dagar, har hao lärt värdera ett godt Spektakel och, liksom troligen mången annan, har han ej utan bedröfvelse kunnat åse det vacklande mellan lif och död, hvari vår teater år ifrån år sig befinner. Med tillbjelp af de i Kammar-Rätten befintliga officiella räkenskaperna och några benäget meddelade enskildta upgifter, har han försökt skaffa sig en harf-tråd i den labyrioth, som Theater-Finanserna synas utgöra, och han vill derföre, så godt han kan, söka besvara frågorna: Huru har skulden uppkommit? och huru skall den för framtiden förekommas? Till en början är det en: origtig, men allmänut utbredd upgift, att Kongl. Theatern icke burit sig utan skuld, sedan hans Exeellence Hr Grefve Lagerbjelke lemnade den. Räkenskaperna utvisa, att första året af Hr Grefve af Pukes styrelse lemnade en behållaing af g71: 1. t., och det följande året en förlust af endast 2,563: 41 4. (Detta bevisar äfven, ait Kongl. Teatern, äfven sedan det dramatiska huset brunnit, kunnat existera utan skuld, ehuru den ägde vida mindre i recett, än vu, sedan de förhöjda priserna blifvit införda). Ders emot ägde det följande äret en skuld af 10.793: 8. 7.:, och det sista af Hr Grefve af Puses styrelse en af 24,570: 20. 6.— Svårligen skulle man kunna förklara sig, huru samma verk, med samma styrelse, samma sujelter ech repertoir, kunde det ena året ega en behållning af 971 Rdr och det andra ea skuld af 24,000 Rdr då inga olyckshändelser timat; men Hr Grefve af Puke bar sjulf i sin slutbervättelse upplyst, att finansernas försämring ägde sin rot i, och började med den schisme, som år 1928 uppstod inom teatern i anledning af det Kongl. Reglementet, i följd hvaraf lönings-staternva ökades, så att dessa utgifter, enligt betänkandet af d. 5 Mars 1831, vo:o 18,651: 1. 7. högre, än några år förut. Följande året, 1931 till 1832, visade en tförlast af 15,549: 5. 3:, oberäknadt väntar för dn gamla skalden, hvars belopp vi icke till silfran bestämdt känna och nuvarande års brist, uppgifves till 14.395: 29. 4.3 men om räntorna för skalden, hvika berättas vara i Soc Rdr, för sistl år och något . AA NM I 9 th oo