falia, ty tycke Och Sinak aro nulor Udden olhka, äfven på drycker. Emellertid hafva båda förslagen synts oss för!jenta att omnämnas. OM DEN KONGL. TEATERNS TILLSTÅND. Ansändt). Sedan spekfaklerna åter väl kommit i gång, bar man lyckligen blifvit trankiliserad från farhogan, att Kgl. teatern, till följd af biistande tillgångar, skulle blifva tillsluten; hvarom ryktet troligen blifvit föranledt så väl af berättelserna om den nya skuld af 17,600 Rdr, som under sistl. år tillkommit, och hvarigenom skulden nu säges vuxit till cirka 70,000 Rdr bköo, som äfven af den omständighet, att Kongl, TeaterDirektionen förmäles hafva hos Kongl. Mai:t i underdånighet anhållit om ett förökadt anslag af en tunna guld årligen, såvida icke Kongl. Teatern skutlie tillstängas; och det låter föga troligt, att ett sådant förnyadt anslag af Statens medel beviljas. Men ehuru nu hjelpemedel för ögonblicket synas vara funna, är dock derigenom icke all farhåga upphäfven för upplösningen af en utaf Gustaf III:s mest lysande inrättnicgar, hvaraf nationen haft gagn och heder; och hvad som derjemte sedan längre tider väckt en billig förundran är den hemlighets-slöja, som städse tyckes liksom vara dragen öfver det sannskyldiga tillståndet af Kongl. Teaterns financer, hvarigenom detta verk, hvilket väl egenteligen är det mest publika af alla, i afseeende på sina ekonomiska angelägenheter, är lika fördoldt, som öfverläggningarne i ett frimureri. Man känner derom dicke mera än hvad som i Tidningarue någon gång omförmäles med orden — det säges — det I berättas , — 0. s. v. Det vore ju icke omöjligt, att, om verkets financiella belägenhet för hvarje år i tryck framlades för allmänheten, liksom det sker med andra publika verks förvaltnings-åtgärder, någon, äfven utom verket, med financiella och administrativa egenskaper begåfvad person skulle kunna framkasta en plan till förbättrad organisation, hvarigerom inrättningens nu så till sägande ständiga Bankerott-tillstånd afhjelptes. Alltsedan H.E. Hr Grefve Löfvenhjelms förvaltningstid, det vill säga sedan nära tjuge år, har uti allmänt tryck icke mer varit tillgängligt i denna väg, än en summarisk berättelse af Hr Grefve af Puke och ett kort memorial af Hr Kammarherrn Beskow; men ehuru man icke bör betvifla, alt icke fullständiga redogörelser för hvarje förvaltning blifvit å vederbörlig ort ingifne, har dock ingen af dem varit i tryck synlig. En lättnad, för både allmänt och enskilt omdöme, skulle det dock troligen varit, om alla dessa relationer, i en series uttommit, alltifrån den tid då Theatern bar sig, ändatills dess nuvarande tillstånd, med alla öfvergångar till förbättringar och försämringar. Man kunde då lätt upptäcka källan till det I onda och afhjelpa dess skadliga verkningar. Den allmänna opmionen, som man liksom tyckes frukta, skulle göra sitt deråt, och det vore kanske icke det minvsta. Vi skola bär antaga ett exempel. Uti tryekva Memorialet af den 5. Mars 183r, det sista som utkommit, siges det, att verkeis skuld vore nåzot öfver 30 oonm Bedr och nu berättas E